Behov av stöd i förskola och skola

Senast uppdaterad: 2020-08-26

Trots den fantastiska utvecklingen av hjälpmedel, är det uppenbart att en perfekt anpassning av insulindoser fortfarande är svår att åstadkomma. Det leder ibland till att blodsockerkoncentrationen antingen blir för hög eller för låg, vilket i sin tur påverkar barnet på olika sätt.

När sockerkoncentrationen sjunker bara något under det normala området blir barnets hjärna påverkad. Förmågan att vara koncentrerad, tänka klart och kunna lösa problem minskar. Hjärnan skickar då signaler till främst levern att producera eget socker. Som biverkan till dessa signaler upplever barnet hjärtklappning, darrighet, bleknar och kanske kallsvettningar.

När sockerkoncentrationen stiger för högt upplever många barn och ungdomar det som obehagligt. Man kan bland annat känna trötthet, få huvudvärk och kan inte tänka klart. Ett förhöjt blodsocker kan ge koncentrationssvårigheter vilket i sin tur skapar inlärningsproblem.

Behov av kunskap och stöd

Ett litet barn på förskola klarar förstås inte att ta ansvar för sin behandling, utan behöver hjälp med både insulininjektioner, blodsockerbestämningar, tillsyn med tanke på risken för akut insulinkänning/hypoglykemi, behandling vid hypoglykemi, hjälp att få rätt mat vid rätt tidpunkt med mera.

Personalen måste ha en förståelse för att barnet kanske inte alltid fungerar och uppträder som normalt, om blodsockret är för lågt eller för högt. Något som i sin tur kan försvåra kontakten med både andra barn och deras föräldrar. Det är också viktigt att föräldrar får information om vad som hänt under dagen, hur barnet reagerat vid olika maträtter, utflykter och dagliga situationer.

I skolan får typ 1-diabetes liknande konsekvenser. Barnet kanske inte alltid har så välbalanserat blodsocker att hjärnan fungerar adekvat. Det medför att barnet ibland inte uppfattar instruktioner, att barnet inte alltid hänger med, att man kan behöva upprepa eller förklara. Det krävs att lärare är medvetna om att nu kanske barnet har för lågt eller för högt blodsocker. På samma sätt påverkas barnets relation till kompisar, som behöver få information om att det inte är något konstigt med barnet, men att barnet påverkas och kan förändras om blodsockernivån varierar.

Resursstöd

För att ett barn ska få en säker och trygg skolgång rekommenderas att barnet får en resurs i förskola och skola (upp till 12-13 års ålder) som kan ansvara för barnets egenvård under skoldagen.

Barn i förskolan och under hela årskurs 0-3 behöver hjälp med all praktisk egenvård, det vill säga injektioner, pumpbyten, blodsockerkontroll, tidpassning av mat och extra stöd vid raster, idrott och utflykter med mera. För en trygg och säker skolgång krävs extra resursstöd för dessa tidskrävande insatser.

 Barn från 10 års ålder kräver fortfarande extra tillsyn och ett bra samarbete mellan skolpersonal, föräldrar och behandlande personal är fortfarande nödvändigt. Extra resursstöd kan behövas för att barnet ska få en trygg och säker skolmiljö.

 Äldre barn som sköter den praktiska egenvården själv kan ofta behöva stöd i att bli påmind om att stämma av och korrigera blodsockret. Även dialog och analys av blodsockervärden under skoldagen är viktig för att barnet ska få så stabila värden som möjligt att kunna koncentrera sig på skolundervisningen.

 Skolan ansvarar för att med hjälp av föräldrar och vården, utarbeta en skriftlig handlingsplan (egenvårdsplan) för hur man hanterar barnets egenvård under skoldagen. Egenvårdsplan går att ladda ner här.

 Se till att elevens klasskamrater och skolpersonal får den kunskap de behöver kring vad typ-1 diabetes innebär så att de lär sig känna igen symptom och kan vara ett extra stöd och hjälp vid behov. Beställ gärna vår broschyr "Vad är typ 1-diabetes?" och dela ut till klasskamraterna.

 Det är viktigt att alla lärare på skolan vet vilka elever som har typ 1-diabetes och hur man hanterar akuta situationer. Ha gärna kontaktuppgifter till barnets föräldrar tillgängliga i personalrummet.