Är en högre TIR% med bredare målområde bättre?

Fråga:

Hej Johnny,

Min 4-åriga dotter fick för 5 månader sen T1D, och jag har levt med konstant oro sedan dess. Jag som person är (på gott och ont) högpresterande med hårda krav på mig själv. Så att då få ett barn med denna typ av sjukdom är extremt triggande för mig – att i realtid kunna se hennes värden och få KPI:er för att hon på sikt inte ska få allvarliga komplikationer. Vår diabetesläkare menar att vi kan ändra målområdet till 4-10 mmol för att därmed ge oss själva lite slack, men jag förstår inte detta för då borde ju % TIT/TIR ändras också (från 50% som målet är för 4–8 mmol). Hur noga är detta?

För även om det stressar mig att ligga bra till så skulle det stressa mig ännu mer om vi låg och balanserade på gränsen så att hon får allvarliga komplikationer på sikt. Jag läste nämligen din artikel du skrev om att 4–8 mmol kan vara för hårt mål för föräldrar att uppnå, därav att jag vill höra din åsikt. Sen leder det ju självklart också till frågan huruvida 60% eller 70% i målområdet är bättre än 50%?

Man blir smått galen som förälder till en liten T1Da då det känns som hela barnets välmående kretsar kring just blodsockret, vilket självklart inte är fallet. Det finns ju många andra mått på välmående såsom frihet, jämlikhet och rätten att vara barn.

Tacksam för svar!

Vänligen Johanna 

Svar:

Hej Johanna! 

Tack för din fråga. Den är viktig men inte lätt att besvara. Rent principiellt så är det bäst för kroppen att inte ha så mycket socker i blod och vävnader eftersom socker glykerar proteiner som då stelnar något. Detta sker långsamt i 37 graders temperatur, så det dröjer i allmänhet 70–80 år innan bindväv och leder stelnat till, blodkärlens väggar blivit stela, ibland trånga vilket kan leda till stopp/propp/infarkt, eller går sönder vilket kan ge hjärnblödning, att kroppspulsådern spricker, kranskärl går sönder och andra komplikationer. Små barn har väldigt lite socker i blodet, med en koncentration som ger ett HbA1c på 25–28, och sen blir det lite högre med åren, och äldre människor kan ha ett HbA1c över 40 ...

Du har naturligtvis rätt i att i princip ska man ha 100 % Time in range, och detta range är för friska barn sannolikt (dåligt studerat med modern teknik) 3.5–7.5, eller kanske ca 4–8 , där 7–8 är korta episoder efter kolhydratrikt intag. Det är nog helt rimligt att anta att personer med högre HbA1c och lite högre blodsocker (även utan att ha diabetes) har en ökad risk att få hjärtinfarkt tidigare, stroke tidigare etc . Således är det nog en självklarhet att 60 % TIR är lite bättre än 50 %, och 70 % är lite bättre än 60 %, på samma sätt som det är bättre att inte vara stressad, att vara lycklig, att vara fysiskt aktiv, att äta nyttig och varierad mat, att inte utsätta sig för radioaktiv strålning etc Men frågan är HUR STOR risken är, och hur man ska kunna leva ett rimligt lyckligt och bra liv under rimligt lång tid?

När en patient har typ 1-diabetes så kan man säga att studier visar att lägre HbA1c minskar risken för s k mikroangiopati, dvs skador på näthinnan, njur-, hjärt- och nervskador. Lättare förändringar är nästintill omöjliga att undvika. Olika personer glykerar olika lätt och genetik spelar säkert roll. Däremot har vi i en svensk studie funnit med kontinuerlig mätning av HbA1c från diagnosen av typ 1-diabetes, att INGEN patient fortfarande efter 30 års typ 1- diabetes utvecklat svår ögonskada som krävt laserbehandling vid ett HbA1c som i genomsnitt legat under 56 mmol/mol och INGEN patient fortfarande efter 30 års diabetes har utvecklat allvarlig njurskada som haft ett HbA1c lägre än 65 i genomsnitt. Tyvärr är det ganska stor variation mellan vilket HbA1c en viss person får beroende på TIR, men vissa studier talar för att 70 % TIR (4–10 mmol/l!) motsvarar HbA1c 53, och ett TIR (4–10 mmol/l) på 50 % motsvarar ett HbA1c kring 64. – I Sverige används som du vet TIT (Time in Target, där målområdet är 3.9–8 mmol/l), dvs lägre frekvenser TIT krävs för HbA1c 50 % etc. Ytterligare en faktor som försvårar bedömningen av att det finns studier som talar för att risken för komplikationer får lite ökad fart under tonåren, och att därför det kanske inte är lika viktigt att ha så pressat blodsocker före puberteten, dvs för din 4-åriga dotter.

Sammanfattningsvis: Min bedömning är att 4–8 mmol/l är en bra målsättning, men att detta mål INTE får betyda att barn och föräldrars liv helt domineras av en kamp att hela tiden ha blodsocker inom detta snäva område. Dels finns risken för svår hypoglykemi, dels inte minst risken att barn och föräldrar möjligen vinner levnadsår (85 års livslängd istället för 75 års?), men på bekostnad av livskvalité. Som du själv skriver "Det finns ju många andra mått på välmående såsom frihet, jämlikhet och rätten att vara barn”. Om man lyckas med rimlig insats, rimlig nattsömn, utan ständig stress, med ett barn som får leva bra, om än inte ”som alla andra”, att uppnå ett HbA1c som ligger under 53 kan man nog känna sig ganska nöjd och trygg, även om det vore ännu bättre om under lika villkor om man hade HbA1c under 48 som är officiell målsättning i Sverige. Vad gäller blodsocker vore det förstås utomordentligt med 50 % TIT 4–8 , eller 70 % TIR 4–10, men dess betydelse vet vi faktiskt mindre om. Det vi VET är betydelsen av HbA1c.

Vänliga hälsningar, Johnny