{{ node.Name }} {{ node.Name }}

Konsekvenser av den låga kunskapsnivån

Senast uppdaterad: 2022-05-10

Den stora okunskapen om typ 1-diabetes medför att barn och familjer möts av fördomar med mobbning, psykisk ohälsa och otillräckligt stöd från samhället som följd. En annan allvarlig konsekvens är att stödet till forskningen är alldeles för lågt i förhållande till sjukdomens allvar.

Diskriminering och psykisk ohälsa

Okunskap försvårar livet för barn och unga med typ 1-diabetes som inte sällan möts av fördomar och diskriminering. Många upplever att de är annorlunda och känner sig utanför. För att passa in struntar de i sin egenvård.1 Studier visar på sämre livskvalitet jämfört med jämnåriga friska barn. Till exempel är psykisk ohälsa tre gånger vanligare hos unga med typ 1-diabetes.2 Risken att drabbas av ätstörningar är dubbelt så stor hos flickor med typ 1-diabetes jämfört med friska flickor.3 Komplikationerna medför sänkt livskvalitet och risk för förkortad livslängd. Kvinnor som får diagnos före 10 års ålder har hittills dött i genomsnitt nästan 18 år tidigare än kvinnor utan typ 1-diabetes, män 14 år tidigare.4

Olivias blodsocker mäts med hjälp av en sensor som sitter på armen. Den byts varannan vecka. Pumpen som sitter på magen byts var tredje dag. Foto: Thomas Klementsson.

Bristande stöd i skolan

Många föräldrar vittnar om att omhändertagandet i skolan brister. Barndiabetesfondens enkät 20195 visade att 3 av 4 föräldrar upplever att de saknar stöd i skolan samt att kunskapen om vad sjukdomen innebär och vilka komplikationer den medför, ofta är otillräcklig i kommun och skola. Även barndiabetesteamen på landets kliniker vittnar om bristande stöd då endast 14 procent av dem upplever att barn i högstadiet har en bra skolsituation (och 21 procent uppger att de har en dålig skolsituation)6. Okunskapen och det bristande stödet i skolan bidrar till en ökad stress och oro hos föräldrar som inte kan släppa ansvaret för sina barn under skoldagen, vilket försvårar för familjer att kombinera familjeliv och arbetsliv. Den stora bristen på kännedom och insikt om typ 1-diabetes leder också till missförstånd och liten förståelse från allmänhet, kommun och skola.

Sämre betyg och lägre lön

Svenska skolbarn med typ 1-diabetes har visats ha lägre betyg i årskurs 9 jämfört med friska jämnåriga barn. Det avspeglas också senare i livet på inkomsten, som är lägre för den som har typ 1-diabetes än för den genomsnittlige svensken7. Att för lågt eller för högt blodsocker ger koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem skulle kunna vara en förklaring till skillnaderna8, men sannolikt bidrar även den bristande kunskap som råder i skola och samhälle.

Var med och hjälp forskningen till nya framsteg

Hjälp oss ge forskarna rätt förutsättningar för att besegra typ 1-diabetes. Swisha valfritt belopp till 900 05 97 och märk din gåva "Rapport22". Tillsammans är vi starka.

Du kan enkelt ladda ned bilden och öppna den i din Swish-app för att ge en gåva till forskningen.

Normala barn med ett onormalt liv

”Nej, du kan nog inte följa med för vi vet inte hur vi ska kunna garantera säkerheten, eller vad vi gör om du blir akut dålig”. Det kan gälla skolresan, utflykten, segelturen eller idrottslägret. Eller också accepteras inte att den som har typ 1-diabetes behöver gå ifrån för att ta druvsocker. ”Sluta med det där, annars kan vi inte ha dig i laget” är något som barn och ungdomar med typ 1-diabetes har fått höra. Det kan leda till att de låter sitt blodsocker ligga för högt under träningar och matcher, vilket leder till komplikationer på sikt. En annan risk är att ungdomar som har typ 1-diabetes kan missuppfattas som kraftigt berusade när de egentligen har för lågt blodsocker. De kan omhändertas på helt felaktiga grunder. I en mängd situationer gör okunskapen att barn och ungdomar, och även vuxna, med typ 1-diabetes inte får leva som andra.

Oliver, 7, fick typ 1-diabetes när han var 4. Foto: Thomas Klementsson.

 Tryck här för att ladda ned hela rapporten som PDF

Bristande stöd till forskningen

Den låga kunskapen om typ 1-diabetes är förmodligen en stor anledning till det låga forskningsstödet i Sverige och världen. Många blandar ihop sjukdomen med typ 2-diabetes, tror att typ 1-diabetes är självförvållad och att den beror på dålig kost, för mycket socker och för lite motion. Därmed resonerar troligtvis många att ”man får skylla sig själv”. Kunskapen är även låg om hur typ 1-diabetes behandlas och hur livet med sjukdomen ser ut. Typ 1-diabetes kräver insulinbehandling och blodsockerkontroll dygnet runt, varje dag, året om, livet ut. Sjukdomen tar aldrig paus, vilket är fysiskt och psykiskt extremt påfrestande, för både patienten och nära anhöriga. Det är inte bara att ta en spruta.

Referenser

 1. Karolinska institutet: Faktorer som påverkar livskvalitén hos barn med typ 1 diabetes mellitus.

 2. Dagens Diabetes: Diabetesforum; Neuropsykiatri och diabetes. Charlotte Nylander.

 3. Psykiatri Skåne: Ätstörning vid diabetes

 4. Forskning.se: Kön och ålder har betydelse för livslängden hos typ 1-diabetiker

 5. Barndiabetesfonden: Skolan brister i stödet till barn med typ 1-diabetes.

 6. Diabetes i skolan 2008: En nationell enkätstudie.

 7. PubMed: School performance in children with Type 1 diabetes – a population-based register study

 8. PubMed: Effects of prior hypoglycemia and hyperglycemia on cognition in children with Type 1 diabetes mellitus

×
  • {{ node.Name }}