Nyheter

Johnny Ludvigsson kommenterar

Mycket talar för att virus, tyvärr ganska många olika sorter, påverkar immunförsvaret och hos genetiskt disponerade individer bidrar till uppkomst av autoantikroppar vilket kan innebära en sjukdomsprocess som ibland efter många år kan ge typ 1-diabetes. Vissa virus kanske direkt kan skada de insulinproducerande betacellerna, och på så vis utlösa en sjukdomsprocess, medan andra virus har en effekt på immunförsvaret som i obalans kan medföra en autoimmun reaktion i kombination med andra faktorer. Covid-19 har hittills inte visat sig på kort sikt ge någon tydlig koppling till ökad förekomst av typ 1-diabetes, men lång tids uppföljning krävs.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Allmän screening av barn för att finna vilka som har ökad risk att utveckla typ 1-diabetes diskuteras flitigt, inte minst sedan det i USA (och kanske snart i Europa?) finns godkänd behandling med Teplizumab för att förebygga typ 1-diabetes.  Det finns fördelar med att identifiera barn som har ökad risk att få typ 1-diabetes, då risken att insjukna med ketoacidos minskar, vilket är värdefullt. Å andra sidan ska detta vägas emot att många föräldrar, och kanske även barn, kommer att under åratal behöva känna oro över att ev vara på väg att utveckla en allvarlig sjukdom, i åtskilliga fall under många år utan att barnet kanske någonsin insjuknar. Åsikterna  har gått isär om hur ångestskapande informationen är att få reda på att ens barn har ökad risk att få typ 1-diabetes. Den aktuella studien visar igen att många får ångest. Ska man genomföra generell screening behövs i så fall betydande psykologiskt stöd.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

LADA är att betrakta som en variant av typ 1-diabetes, där de insulinproducerande cellerna dör fortare än vid typ 2-diabetes. Dessa patienter blir i många fall ganska snabbt insulinberoende. Märkligt nog är det fortfarande inte rutin att på typ 2-patienter, särskilt sådana som inte är kraftigt överviktiga, analysera förekomst av autoantikroppar, särskilt GADA (antikroppar mot GAD). Än mindre finns mer än fåtal studier där man försökt ingripa mot själva sjukdomsprocessen!

Studien från KI är viktig då den visar att LADA-patienter inte bara får vissa komplikationer som typ 2-diabetespatienter, men att de har sämre blodsockerbalans och som grupp får mer retinopati. Det är hög tid att läkare som möter typ 2 diabetes-patienter tar prov för autoantikroppar, och att studier görs för att försöka motverka sjukdomsprocessen. Antalet LADA-patienter är lika många som antalet med klassisk typ 1-diabetes. Stöd till Barndiabetesfonden kommer öka möjligheterna till forskning till hjälp även för denna stora grupp.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Bert Sundströms sommarprat var dramatiskt, om krig men också om hur hans syster med typ 1-diabetes drabbades. Först tog sjukdomen tårna och njurarna, och sen gjordes ett radikalt försök med transplantation men då fick hon stroke och dog 49 år gammal! Man kan undra hur det kommer sig att vissa sjukdomar leder till stort och värdefullt engagemang där man vill stödja forskningen, medan det är så mycket svårare att få människor engagerade i kampen mot typ 1-diabetes. Låt oss hoppas att alla som lyssnade på Bert Sundström vill skänka en 50-lapp, varav åtminstone en del av till Barndiabetesfonden, för att inte fler ska behöva uppleva Bert Sundströms systers utdragna lidande och för tidiga död. Ingen - varken barn och ungdomar eller vuxna - med typ 1-diabetes ska behöva frukta framtiden

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Artikelförfattarna vänder sig kraftfullt emot en litteraturgenomgång gjord i Göteborg angående nyttan med insulinpumpar för vuxna. Där har man gått igenom litteratur och inte kunnat finna så starkt stöd för att moderna insulinpumpar alltid bör rekommenderas, men man är ändå allmänt positiva till dem. Deras utredning bemöts kraftfullt i Dagens Medicin av ett antal diabetesläkare, kända förespråkare för användning av insulinpumpar.

Min bild är att när det gäller barn och ungdomar finns nog väldigt stark upplevelse av värdet av moderna smarta insulinpumpar! När det gäller vuxna med typ 1-diabetes bör de också få erbjudande om sådana behandlingsalternativ, i all synnerhet om de inte redan har mycket god blodsockerbalans och livskvalité. Evidens och god forskning som stöd för en behandling är viktig, men här väger också "beprövad erfarenhet" tungt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Då har American Diabetes Association bestämt sig för att följa NICE Guidelines, som redan gäller i USA. När det gäller traditionella komplikationer som gäller ögon och njurar är det nog inte lätt att visa att man tjänar på att ligga under 6.5% (48 mmol/mol) i förhållande till <7 % (53 mmol/mol), men givetvis får man räkna med att allt förhöjt blodsocker på mycket lång sikt påverkar ex blodkärl, dvs ex risken att utveckla hjärt-kärlsjukdom. Så visst är det bra om man kan ha ett lågt HbA1c, så normalt som möjligt, om det går att uppnå med bibehållen god livskvalité och utan svåra hypoglykemier.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det finns vissa studier som talar för att Rotavirusvaccination har minskat insjuknandet i typ 1-diabetes, men studierna är svårtolkade. I Sverige införde Stockholm och Jönköpings län Rotavirusvaccination redan 2014, medan vaccinationen blev nationell 2019. Vi har kunnat studera insjuknandefrekvensen och jämfört olika perioder före och efter (2009-2014, 2014-2019) och de områden som infört vaccination eller inte, men ser tyvärr ingen effekt av Rotavirusvaccination.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna studie visar på mycket osäker riskökning för typ 1-diabetes hos barn över 8 års ålder (men inte under 8 år) om mamman varit stressad/deprimerad under graviditeten, men det krävs 1,8 miljoner graviditeter för att påvisa en riskökning som i nedre konfidensintervallet är 1.03 dvs kan vara så liten riskökning som 3 %! Det är visat tidigare att allvarliga livshändelser, det vill säga för barnet svår stress, som minskar känsligheten för insulin och därmed ökar kravet på betacellerna, ökar risken för utveckling av typ 1-diabetes, men hur stress under fosterlivet kan få sådan effekt är oklart. Det skulle kunna vara så att stress och ångest under graviditeten är vanligare hos mammor där det senare under kommande år förekommer mer stress, och det förklarar effekten? Då mekanismerna är oklara och riskökningen begränsad bör i varje fall inte föräldrar som upplevt stress och oro under graviditeten fortsatt vara oroliga för att deras barn därför har ökad risk att få typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Nebraska är en glest befolkad stat i USA, med två miljoner invånare (som Storstockholm). Lokalbefolkningen och företagen skänker 2.2 miljoner dollar (drygt 22 miljoner svenska kronor) på en gala! Är människorna där så otroligt mycket rikare än i Sverige? Nej! När Barndiabetesfonden startade 1989 hade vi i Linköping (då färre än 100 000 invånare) en insamling (termometer som i lokaltidningen dag för dag visade insamlingsresultatet) och fick in 700 000 kronor på en månad. Inte alls samma generositet som i Nebraska, men det motsvarade i alla fall att Sverige skulle ha samlat in 70 miljoner på en månad! Vi vill utrota typ 1-diabetes, eller hur? Kanske det är dags att visa att Sverige kan slå Linköpings insamling, eller rentav Nebraskas.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Stort Grattis till Molly! Att få barn är fantastiskt, en stor lycka. För 50 år sedan var dödligheten mycket hög för foster och nyfödda barn när mamman hade typ 1-diabetes, och många mammor avråddes då det var farligt för dem att bli gravida. Men sen har det ändrats. Igår kväll (vid Valborgsmässoelden, kom en kvinna fram och hälsade. Hon var min före detta patient, hade fått typ 1-diabetes 1976, för 47 år sedan, och hade tre fina barn! Fantastiskt! Lyckas man ha en god blodsockerbalans, (helst från allra första början av graviditeten för att minska risken för missbildning), går det numera väldigt fint, så Molly kommer säkert få uppleva den stora lyckan!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

I Sverige har en stor del av befolkningen låga koncentrationer av Vitamin D i blodet förutom möjligen sommartid eller efter solresor utomlands. Dessutom har situationen förvärrats av rädslan för hudcancer vilket gör att många knappast våga vistas i solljus. Vitamin D har många positiva effekter på diabetes, även typ 1-diabetes, och de flesta svenska, inte minst invandrare med mörk hy och skylande klädedräkt, skulle behöva tillskott av Vitamin D (ex 1000-2000 enh/d) under vinterhalvåret, oavsett ålder. Det är få saker vi kan göra för att minska risken för typ 1-diabetes, men förutom fysisk aktivitet, motverka övervikt, så är vitamin D något som kan ha effekt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Resultatet är inte överraskande. Det har i praktiken varit känt under decennier att insulins effekt minskar obetydligt under lång tid i rumstemperatur. Men det är mycket värdefullt att denna forskning gjorts, och visar det tydligt vetenskapligt, då insulinproducenterna nog tyvärr  har haft obetydligt intresse av lång hållbarhet, eftersom kort hållbarhet innebär ökad försäljning. Det är på tiden att man slutar kassera användbart insulin, och vi hoppas på nya riktlinjer både i rika och fattiga länder.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Att förändringar i tarmens bakterieflora ser annorlunda ut redan vid ett års ålder hos de som senare utvecklar typ 1-diabetes än om man jämför med barn som inte utvecklar sjukdomen, visar att redan faktorer tidigt i livet som kan ha med tidig nutrition, infektioner, antibiotikabehandling etc. kan spela roll för tarmfloran, som i sin tur påverkar kroppens immunförsvar, vilket sen förefaller ha betydelse för utveckling av typ 1-diabetes. Kunde man påverka tarmfloran tidigt så kan det vara en väg att minska risken för typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Mycket intressant studie. Det finns väldigt lite eller inget stöd för att Covid-19 som virus skadade betaceller, men liksom alla infektioner kan förstås denna virussjukdom utlösa manifest sjukdom. Men det var extremt ovanligt i Finland, utan där tror man att minskad fysisk aktivitet och ökat insulinbehov (som ger betacell-stress) kan vara en bidragande orsak till ökad incidens av typ 1-diabetes, och dels hygienhypotesen, det vill säga snarare bristen på lagom mycket naturliga infektioner.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Intressant och viktig svensk studie, som talar för att insulinresistens spelar roll för utveckling av komplikationer. Insulinresistens kan motverkas genom fysisk aktivitet och genom att undvika övervikt/fetma, och i viss mån minskas om man kan motverka stress. Viktigt med bra blodsockerbalans, men vi får inte glömma bort andra aspekter.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Att det finns föräldrar som upplever att vården inte informerat skolan på ett bra sätt om barnets diabetes ska tas på största allvar, men när man säger att  ”var tredje vårdnadshavare uppger att vården inte informerat skolan om barnets behov” så måste man vara medveten om att det är extremt låg svarsfrekvens i enkätundersökningen! Endast 3% (!) av de tillfrågade svarade, vilket kan antas vara en mycket speciell grupp, kanske de som är särskilt missnöjda som vill få det framfört, och om var tredje av dem svarade motsvarar det trots allt bara 1/100 bland de tillfrågade. På samma sätt är det svårt att bedöma uppgiften om att drygt var femte har själva tvingats vikariera som resurs åt sitt barn i skolan.  Det är svårt att dra slutsatser av en undersökning där bara 3/100 svarar. Kanske fungerar det bra i de flesta skolor (?). Men i vilket fall finns hela tiden skäl att vara medvetna om skolans roll. Barn med diabetes har rätt att få det stöd som krävs för att de ska få en bra skolgång och bra blodsockerbalans. 

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Olika former av immuninterventioner har pågått sedan den första (plasmaferes) startade i Linköping i slutet av 1970-talet. Det finns en rad immuninterventioner där man trycker ned immunförsvaret där man har sett effekt ex antiCD3, anti-CD20, TNF-alfainhibition med flera, och här prövar man nu anti-CD17. Absolut värt att pröva, men kanske överoptimistiskt att förvänta sig att detta blir en större ”gamechanger” än övriga metoder som trycker ned immunförsvaret. Men bra att det prövas. Det lär komma att behövas olika behandlingar för olika undergrupper av typ 1-diabetes, och sannolikt kombinationsbehandlingar, om man ska få framgång. (Just nu pågår ju också bland annat i Sverige studien med GAD-alum (Diamyd) injektioner. som ligger några år före i utvecklingen och har kommit till slutskedet i form av Fas III-studie).

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Kreativ idé att placera immunsuppressionen helt nära var transplanterade cellerna placeras för att undgå eller minska de negativa effekterna av generell immunsuppression, och kanske också få bättre skydd av de transplanterade cellerna. Än så länge dock på experimentdjur, och det kommer krävas många studier innan vi ser om detta är en användbar teknik på människa.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Resultaten är från USA. Oklart hur situationen ser ut i Sverige, men i vilket fall är stöd till barn i skolan viktigt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Studien är inte granskad och publicerad ännu, men resultatet talar för att COVID-19 inte ökade risken att få typ 1-diabetes i Danmark. Det pågår studier i andra länder (exempelvis Finland och Sverige), men preliminärt finns intrycket att COVID-19 som virusinfektion inte hade annan effekt än infektioner i allmänhet, som givetvis kan få lasset att välta, det vill säga utlösa den diabetes som är på väg. Däremot finns resultat som talar för att nedstängning av samhället, inklusive stängning av skolor, kan ha ökat risken för både typ 1- och typ 2-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna studie, baserad på diabetesbarn i Linköping, (redovisad i artikeln:  Grönberg A, Espes D, Carlsson PO, Ludvigsson J. Higher risk of severe hypoglycemia in children and adolescents with a rapid loss of C-peptide during the first 6 years after type 1 diabetes diagnosis. BMJ Open Diabetes Res Care. 2022 Nov;10(6):e002991. doi: 10.1136/bmjdrc-2022-002991.) visar återigen betydelsen av att ha kvar egen insulinsekretion. Så länge man har viss egen insulinsekretion så blir blodsockerbalansen jämnare, risken för komplikationer (i detta fall svåra hypoglykemier), både akuta och sena, minskar. Dels borde C-peptid vara intressant i klinisk praxis, dels är forskning som går ut på att bevara kvarvarande insulinproduktion ett viktigt sätt att lindra sjukdomens svårighetsgrad.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Detta är ett genombrott på så sätt som att det är första gången det finns en (i USA) kliniskt godkänd och användbar behandling av individer med mycket hög risk att inom kort utveckla typ 1-diabetes (multipla autoantikroppar, risk-HLA, begynnande nedsatt glukostolerans) för att försöka uppskjuta insjuknandet. Tidigare har en studie, bakgrund till godkännandet visat att man kan i vissa fall uppskjuta insjuknandet ett par år. Tyvärr är behandlingen ganska hård (2 veckor intravenös behandling med ett medel, antioCD3, som leder till både biverkningar och risker), så det är inget enkelt ställningstagande om man vill behandla ett barn på detta sättet. Vi får först se hur myndigheterna i Europa ser på saken och sen blir det upp till varje enskild högriskindivid/förälder och behandlingsteam att ta ställning. Ett viktigt steg på vägen men vi hoppas på lika effektiva eller bättre behandlingar med mindre risk.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Viktig och intressant forskning, som kanske kan visa sig framgångsrik. Stöds av Barndiabetesfonden. Om några år vet vi mer!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Utomordentligt intressanta resultat. Alltfler studier talar för att förändringar sker i metabolismen redan innan den autoimmuna reaktionen startar. Vi har anledning att misstänka infektioner som en tidig orsak, men det kan också vara andra mekanismer, olika för olika barn. De fynd som nu rapporteras om gallsalter är av stort intresse, och studier pågår redan för att se om man kan bekräfta och fördjupa denna kunskap, i hopp om att hitta vägar att börja förebygga eller minska risken att utveckla typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Ökningen i Sverige, kanske (?) har stannat upp, eller så beror detta på att befolkningen nu består av allt större proportion av personer med ursprung från annan del av världen med lägre tendens att få typ 1-diabetes. Vi får undersöka detta vidare. Men helt klart ökar typ 1-diabetes i stora delar av världen, och på vissa ställen blir antalet snabbt flerfalt ökat eftersom man upptäcker fler fall som förr inte diagnosticerades. Ex hade Tanzania 2-300 kände fall med typ 1-diabetes hos barn och ungdomar för några år sedan och nu 5000. Det beror nog inte på enbart ökning utan bättre diagnostik. Men tyvärr, typ 1-diabetes ökar runtom i världen. Om Barndiabetesfonden kan bidra till att stoppa epidemin så hjälper vi barn och ungdomar, och vuxna, i hela världen!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det Ung Diabetes framhåller stämmer väl överens med vad Barndiabetesfonden också funnit och påtalat: De psykosociala aspekterna av att ha typ 1-diabetes måste tas på stort allvar. Det finns en tendens att fixering vid HbA1c och modern teknik gör att livskvalité kommer i skymundan. Lågt HbA1c är värdefullt men fortfarande gäller: Man ska kunna leva MED sin diabetes och inte FÖR sin diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det är känt sedan många decennier att infektioner utlöser typ 1-diabetes. En infektion ökar insulinbehovet, och individer med sviktande förmåga att bilda insulin, kanske efter flera års sjukdomsprocess, får då så stort insulinbehov att sjukdomen typ 1-diabetes bryter ut. Det betyder egentligen inte att sjukdomen orsakas av infektionen, som ju kan vara alla möjliga virus (inklusive COVID-19 om man nu testar just detta) eller bakterieinfektion. Än så länge finns väldigt lite stöd för att viruset som framkallar COVID-19 direkt skadar de insulinproducerande cellerna eller är orsak till att sjukdomsprocessen (som ofta startar i mycket tidig ålder) går igång.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Studier i Australien och USA har visat visst (om än osäkert) stöd för att rotavirusvaccination skulle minska risken för typ 1-diabetes, men man har inte sett något stöd för detta i Finland och vi ser ingen skyddseffekt i Sverige. Tyvärr!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna studie visar att fortfarande efter 32-36 års diabetes har ingen enda patient av 447 som debuterat med typ 1-diabetes, i barnaåren upp till 35 års ålder, utvecklat svår ögonskada som krävt behandling med ett genomsnittligt HbA1c  under 56 mmol/mol (följt kontinuerligt från debuten) och inte en enda med HbA1c i genomsnitt under 65 mmol/mol. Och ögonskada med genomsnittsHbA1c lägre än 60 har setts hos någon patient med sjukdomsdebut i ung vuxen ålder, men inte hos någon som debuterat som barn. Detta känns betryggande! Självklart kan man tänka sig att efter ytterligare 10 år så kanske någon mer utvecklat ögonskada (behandlingsbar) vid ännu något lägre genomsnittsHbAc, men studien talar starkt för att den gräns på HbA1c  helst under 53 mmol/mol som gäller i de flesta länder är en mycket god och säker nivå. Om sedan några patienter med bibehållen god livskvalité lyckas ha HbA1c ännu lägre, ex under 48, så är det givetvis bara bra.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Studien i USA rör typ 2-diabetes, men det finns ganska mycket som talar för att om de insulinproducerande cellerna (pga faktorer som normalt förknippas med utveckling av typ 2-diabetes) så ökar även risken för typ 1-diabetes. Och det finns studier som talat för ökning även av typ 1-diabetes under coronapandemin där man inte vet om det är så att coronavirusinfektionen, liksom andra infektioner, kan välta lass och utlösa typ 1-diabetes för den som befinner sig nära kraschen, eller om coronavirus kan skada betacellerna ( troligen inte), eller om det är samma mekanismer som de som ökar risken för typ 2-diabetes, där således nedstängningarna förefaller varit problemet snarare än virusepidemin.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Väldigt viktig och intressant forskning som stöds av Barndiabetesfonden. Visserligen talar mycket för att det är många olika orsaker till typ 1-diabetes, men om vaccin mot virus skulle kunna förebygga 10-30%, så vore det förstås en fantastisk framgång! 

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Yngre individer upplevde mer stress och de med mindre god blodsockerbalans och högra HbA12c upplevde mer stress. Inget överraskande. CGM är bra, men att ständigt följa sitt blodsocker och vidta åtgärder för att få bra blodsockerbalans betyder förstås inte att nu är allt bra. Tekniska hjälpmedel är mycket värdefulla, men målsättningen måste vara att bota typ 1-diabetes!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna jättestudie från Sverige bekräftar det vi väl egentligen vet. Både behandlingen och sjukdomen i sig leder till ökad risk för psykisk sjukdom, depression, ångest, stress... Vi MÅSTE gör allt vi kan för att bli av med typ 1-diabetes! Tack för att ni stöder Barndiabetesfonden!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det är känt sedan länge att diabetes ökar risken för cancer, särskilt vissa former ex bröstcancer, tjocktarmscancer, cancer i bukspottkörteln etc. Till en början trodde man det hade med viss form av insulin att göra, men flera studier har talat för att större insulindoser ökar risken för cancer, vilket även denna studie antyder. Insulin är ett tillväxthormon och man kan tänka sig att att höga doser insulin bidrar till uppkomst av cancer. Cancer räknas numera som komplikation av typ 1-diabetes även om flera andra komplikationer är vanligare. Det moderna sättet att behandla med flitigt användande av insulin leder givetvis till abnorma insulinkoncentrationer i kroppen, medan insulin hos en frisk går direkt till levern och koncentrationen i blodet är mycket låg. Att bota typ 1-diabetes är det enda sättet att motverka cancerrisken.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Glädjande att prognosen förbättras. Men det kräver framgångsrik livslång behandling. Målsättningen måste vara att bota sjukdomen, slippa behandlingen, och helst förebygga så att sjukdomen utrotas!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det kan låta positivt med allmän screening och bra att i god tid upptäcka de som senare får typ 1-diabetes. Fördelen är att risken att insjukna med svåra symtom som allvarlig ketoacidos minskar ( men förvinner inte helt). Nackdelen är dock att ett stort antal familjer får uppleva att deras barn identifieras med risk att få typ 1-diabetes, kanske får gå på upprepade kontroller, med oron över att barnet när som helst kan få typ 1-diabetes, vilket kanske tar 14 år, eller 8 år eller 20 år, eller så får barnet faktiskt aldrig typ 1-diabetes och man har oroat sig i onödan. En sak är screening om det finns en möjlighet att behandla för att förebygga. Men än så länge finns inte sådan behandling. En annan sak är också screening  i en familj där någon redan har typ 1-diabetes, för där är oron ändå stor, och undersökningen kanske visar att barnet INTE har ökad risk. Då blir allt lugnare. Men i en familj som aldrig skulle ha oroat sig, alls inte behövt tänka på typ 1-diabetes, så kan oron under många år bland väldigt många kanske väga tyngre än att något minska risken för ketoacidos vid debuten? Hur man ska ställa sig till allmän screening är ingen enkel fråga!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Man bör vara skeptiskt till djurförsök då steget ofta är långt till människa. Men mekanismen man studerat är mycket intressant och slutsatserna kloka. Det finns alltfler studier som talar för att stress av betacellerna med åtföljande förändringar kanske är primära och leder till att immunförsvaret attackerar, snarare än att det immunförsvaret reagerar felaktigt eller gör misstag.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Transplantation är fantastiskt! Tyvärr väldigt få patienter som får chansen då organ saknas. Dels blir det bara att fåtal hjärndöda människor per år i Sverige (vanligtvis efter trafikolycka), vilket givetvis är bra, men det är däremot INTE bra att vi i Sverige är dåliga på att tillvarata organ när någon faktiskt är hjärndöd! Vi måste alla ha gjort klart att vi är beredda lämna organ om vi mot all förmodan råkar ut för en katastrof som gör oss hjärndöda. Kanske kan vi då i gengäld ge en person med diabeteskomplikationer ett nytt liv!

 Tryck här för att anmäla dig till donationsregistret

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det finns åtskilliga studier som talar för att det kanske inte enbart är så att vi ska uppfatta den autoimmuna reaktionen som ett misstag från immunförsvarets sida, utan kanske det egentligen åtminstone ibland är en adekvat reaktion från immunförsvaret på att betacellerna uppvisar förändringar som gör att immunförsvaret helt korrekt ingriper. Den här studien beskriver en mekanism och andra mekanismer är uppkomst av neo-antigen, hybridantigen etc.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Intressanta resultat då regeneration av betaceller är en väg att lindra eller rentav bota typ 1-diabetes om man kan stoppa förstörelsen. Men resultat från studier på fiskar är långt ifrån resultat på människa, så det lär dröja innan vi vet om dessa resultat är av intresse för människa.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Studien talar för att barns ökande vikt också ökar risken för typ 1-diabetes, via flera olika mekanismer som har med inflammation, tarmflora mm att göra. Det är inte så att barn som utvecklar typ 1-diabetes är fetare än andra barn, men däremot kan ökande vikt hos de som har viss genetisk predisposition öka deras risk att utveckla typ 1-diabetes. Faktorer som stressar de insulinproducerande betacellerna förknippas främst med typ 2-diabetes, men sådana faktorer kan i vissa fall också bidra till uppkomst av typ 1-diabetes. Detta betyder INTE att den som fått typ 1-diabetes får skylla sig själv, har ätit sämre mat än andra barn etc, men det betyder att den generellt ökande vikten hos barn i samhället får flera negativa effekter på framtida hälsa, vilket inkluderar astma, allergi, och också både typ 1- och typ 2-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det finns vissa indikationer, om än ganska svaga, att vaccinering emot tuberkulos (BCG) , möjligen kan dämpa den autoimmuna reaktionen vid typ 1-diabetes och därmed bevara viss kvarvarande egen insulinsekretion. En tanke är att immunförsvaret då ombalanseras något från angrepp mot egna celler till försvar mot annan viktigare fiende (det vill säga liknande tankar som hygienhypotesen innebär). Studier kan vara behövliga, mennär BCG-vaccination togs bort i Sverige för cirka 50 år sedan medförde det ingen synlig knick på kurvan vad gäller antal nyinsjuknade, så effekten är sannolikt begränsad.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Utomordentligt klok debattartikel av Agneta Lindberg! Typ 1-diabetes är en allvarlig, obotlig, livshotande sjukdom, med tung behandling. Det är förvisso bra med teknikens utveckling, glukossensorer och smarta insulinpumpar, men det behövs också mänsklig kontakt och psykologiskt stöd. Vi måste kräva att inte byråkrati, juridik eller industrins vinstintressen leder till försämrad "vård" och sämre livskvalité för patienter med svagare resurser. Det är inte bara längre liv med blodsocker Time In Range som räknas, utan man måste kunna leva rimligt bra MED sin diabetes och inte enbart FÖR sin diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Att via stamceller åstadkomma insulinproducerande har under decennier varit ett viktigt forskningsområde för att i framtiden kunna bota typ 1-diabetes med transplantation. Nu har en forskargrupp under ledning av Timo Otonkoski, Helsingfors, i samarbete med svenska forskare, lyckats framställa insulinproducerande celler. Resultaten är lovande, även om man måste förstå att vägen är fortfarande lång innan man vet om resultatet blir kliniskt fungerande behandling av typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Behandling med Verapamil, en blodtrycksmedicin, vid sidan av ordinarie insulinbehandling, gav intressanta resultat, publicerat 2018. Studier pågår. Det vore ett framsteg om man kan visa att Verapamil hjälper till att bevara egen insulinproduktion. Vi lär behöva kombinera flera olika interventioner och läkemedel för att nå riktigt goda resultat.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Baqsimi är ett mycket värdefullt läkemedel. Inte minst för till exempel far- eller morföräldrar, tillfällig barnvakt etc som kan ta hand om ett barn med diabetes är det en stor trygghet att enkelt kunna ge glucagon. Detta borde vara tillgängligt för alla och inte beroende på om man har tillräckligt med pengar!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Trist utveckling att fastän arbetstiderna är kortare, semestrarna längre, fritiden större så är viljan till ideellt arbete allt mindre. Lions har en organisation där frivilliga insatser betytt väldigt mycket, inte minst för Barndiabetesfonden, och vi hoppas att både Lions, Barndiabetesfondens egna Lokalföreningar, och annat lovvärt föreningsliv ska kunna få nya friska krafter, människor som vill ägna några timmar då och då till viktigt, ideellt arbete, istället för timmar framför datorspel eller tummen upp/ner i sociala medier!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Detta låter för många obegripligt och helt främmande, men liknande fenomen uppträder även i Sverige. Jag har själv varit med om hur föräldrar slutat ge insulin till sitt barn för att de blivit övertygade om att onaturliga helande krafter skulle bota barnet. Sådant är livsfarligt då det kan leda till ketoacidos. Vi har religionsfrihet, men den får inte leda till avarter där i varje fall barns och ungdomars hälsa hotas!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Värdefullt att veta mer om mekanismerna för hur komplikationer på lång sikt uppkommer, men huvudbudskapet blir ändå: Med god blodsockerbalans så drabbas inte kroppen av samma risk för de skadliga mekanismerna.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

SGLT2-hämmare till exempel Forxiga, används vid typ 2-diabetes och är indicerat i Sverige ner till 10 års ålder vid typ 2-diabetes, särskilt värdefullt vid kombinationen fetma som ju är vanligt hos barn med typ 2-diabetes. Läkemedlet som ger ökad utsöndring av socker i urinen har tendens att både sänka blodsockret, sänka blodtrycket och leda till viktminskning, och har varit värdefullt även vid typ 1-diabetes, indicerat hos vuxna, särskilt överviktiga. Man måste dock vara uppmärksam, och göra klart för patienter, att risken för ketoacidos ökar, så att de reagerar om de skulle drabbas av illamående, kräkningar etc som tecken på syrabildning. Läkemedelsbolag borde inte på egen hand dra undan möjligheten att använda ett bra läkemedel om det uppenbarligen visat sig kliniskt värdefullt och har tillstånd av berörda myndigheter.
/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Alla infektioner, även COVID-19, innebär stress och ökat insulinbehov, och därför är det fullt rimligt att det kan "välta lass" och utlösa både typ 1 och typ 2-diabetes. Risken för typ 2-diabetes kan tänkas ha ökat inte minst på grund av restriktionerna som inneburit mer stillasittande, nedstängd idrott, minskade aktiviteter på alla möjliga sätt, risk för viktökning, och kanske mer stress. Huruvida detta coronavirus på något särskilt sätt ökat risken för att få typ 1-diabetes är däremot oklart. Ännu finns inga studier som talar för det. 
/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Detta är en viktigt steg framåt och kan bli av stort värde för att förbättra livskvalitén för både barn och föräldrar. Fortfarande krävs insatser för att behandla måltider på ett framgångsrikt sätt, och tyvärr lär det nog dröja innan det blir något för gemene man, i varje fall i mindre rika länder. Men onekligen ett värdefullt steg  och en god ersättning för dem där bot inte blir möjligt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Leksands IF har varit en viktig supporter av Barndiabetesfonden under mycket lång tid! Över min skrivbordsstol hänger Leksandströjan med alla ishockeyspelarnas signaturer och mitt eget namn på ryggen, en mycket hedrande gåva vid min 70-årsdag 2013, som uttryck för alla de träffar vi haft och alla de insatser Leksand gjort för Barndiabetesfonden genom åren. Leksand är ett föredöme som tillsammans med många andra idrottsföreningar (Hammarby, Motala etc) betyder mycket för att vi ska nå ut med vårt budskap.
/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

I studien gav väldigt höga Vitamin D-doser (inledningsvis under 2 månader 7000 enheter/d). Studien visade ingen signifikant förbättring av egen insulinsekretion, men man såg vissa positiva effekter på immunförsvaret (exempelvis minskning av så kallad TNFalfa), liksom att insulinjusterat HbA1c förblev bättre. En slutsats kan vara att det är klokt att se till att ha tillräckligt med vitamin D, även om stora doser inte tycks påverka förloppet av sjukdomen mer än möjligen marginellt. Vitamin D produceras vid solljus. Ett tillskott vintertid i Sverige på cirka 800 enheter/d skulle kunna gälla alla, inte bara de med typ 1-diabetes.
/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Illinois har 12,7 miljoner invånare, med bland annat Chicago, som för 100 år sedan var Sveriges näst största stad (det vill säga vad gäller antalet svenska invånare). Sverige har 10.3 miljoner invånare, och väldigt många förmögna människor. Illinois samlade in  drygt 136 miljoner kronor på en gala. Vi har visserligen ingen gala, men vi har julinsamling. Varför inte försöka slå dem?

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Lovande forskning men liknande resultat har varit braskande nyheter fler än en gång under årens lopp. Vi behöver nog först se större antal patienter med typ 1-diabetes där detta fungerar. Flera frågor återstår nog innan man vet hur man får dessa celler att överleva. Dels behöver de tillgång till näring och syrsättning, dels får de inte dödas av immunförsvaret. Låt oss hoppas på framsteg inom några år!

/Johnny Ludvigsson

Per-Ola Carlsson kommenterar

Upplägget de valt är detsamma som vid ötransplantation, det vill säga att man ger insulinproducerande celler, men behöver ge livslång immunsuppression för att förhindra avstötning. Det gör att det aktuella upplägget bara blir ett alternativ till ötransplantation och inte för den stora massan individer med typ 1-diabetes tills man kan behandla utan immunsuppression.

/Per-Ola Carlsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna studie publicerad i  JAMA Pediatr. 2021 Nov 29. doi: 10.1001/jamapediatrics.2021.5038. visar att episoder av ketoacidos kan vara en faktor som kraftigt ökar risken för kommande njurskada, oavsett fortsatt långtidskontroll av blodsocker (HbA1c).

Detta är kliniskt viktigt! Dels förekomemr ketoacidos fortfarande hos en fjärdedel av alla nyinsjuknade barn med typ 1-diabetes, vilket är alldeles för många! Vi måste bli bättre på att sprida kunskap, både i befolkningen och inom sjukvården. Dessutom har det i tidigare studier förekommit en ökad förekomst av ketoacidos vid pump-behandling (som exempel kontaktades jag i helgen (Första advent) av föräldrar vars nu vuxna dotter med typ 1-diabetes under pumpbehandling haft två svåra episoder av ketoacidos!), och då är det viktigt att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra keto-acidos!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Vid typ 1-diabetes är det fel på betacellernas insulinproduktion och det borde därför vara naturligt att följa patienternas C-peptid, som speglar insulinsekretionen. I regelrätta studier kan man behöva göra speciella test, men för vanlig klinisk praxis räcker säkert bestämning av C-peptid efter en vanlig måltid i enlighet med vad studien visar.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar
Flera regioner rapporterar ökat antal nyinsjuknade barn med typ 1-diabetes. Typ 1-diabetes har ju blivit allt vanligare de senaste 50 åren, eller längre, och vi vet således inte om ökningen bara fortsätter eller när vi når maximum. I programmet nämns stress som orsak, och det ökade insulinbehovet, det vill säga stress på betacellerna som bildar insulin, som kommer av infektion, pubertet, snabb tillväxt, psykologisk stress mm kan var det som utlöser klinisk sjukdom, det vill säga stress gör att insjuknandet sker just nu för den som har en, ibland sedan flera år,  pågående sjukdomsprocess.  I år är det kanske extra mycket infektioner hos barn, som ju fick färre infektioner under perioden med nedstängning tidigare pga coronpandemin. Däremot vet vi  inte vad som startar sjukdomsprocessen, eller om vissa infektioner direkt skadar de insulinproducerande cellerna.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Även om vi haft modern terapi under senare år så tycks resultatet inte varit bra nog för att förhindra att redan efter mindre än 20 års diabetes så hade 10% av patienterna äggviteläckage och 17% nedsatt njurfunktion. Alla patienter lyckas inte. Siktet måste vara inställt på att rädda funktionen av de egna insulinproducerande betacellerna. I väntan på det måste alla patienter få det stöd som passar just dem bäst, både vad gäller blodsockerkontroll, blodtryck och livsstil.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Slutsatsen är nog korrekt att amning har en något skyddande effekt mot utveckling av typ 1-diabetes, men man måste säga att den är liten. I många studier finner man ingen effekt alls, i andra en svag där det verkar som att amning åtminstone en kort tid, nog har en viss skyddseffekt. Dock är det så att Finland och Sverige är de länder där amning varit vanligast och längst, men också de länder med högst förekomst av typ 1-diabetes! Amning är bra, och bör uppmuntras, men de mammor som av olika skäl tyvärr inte lyckades ge sina barn bröstmjölk så mycket eller länge som de velat behöver nog inte känna samvetskval. Det måste vara andra faktorer som är mycket viktigare som orsak till typ 1-diabetes. Vad gäller gluten så är nog gällande rekommendationer bra, det vill säga, introduktion av glutenprodukter (exempelvis välling) gradvis från fyra månaders ålder, helst parallellt med pågående amning. Det som är klart visat är att totalt uppskov med gluten upp till efter sex månaders ålder snarare ökar risken för celiaki /glutenintolerans.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Värdefullt och intressant med den teknikutveckling som pågår, men än så länge rör det sig om 24-timmarsförsök på vuxna. Det kommer att behövas mycket längre och upprepade studier på barn och ungdomar, som både lever ett mycket mer oregelbundet liv, med mycket större svängningar i blodsockret. Det kan nog ta några år innan vi vet om dessa system har den säkerhet och effekt att de ersätter dagens system.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar
Även om kontakt via nätet kan ha underlättat kontakten för vissa patienter/familjer, så innebär mottagningsbesök per distans i flera avseenden försämringar. Man får inte den kontakt mellan patient, anhöriga, diabetesteam, som ett besök ansikte mot ansikte ger på en mottagning! Ett skäl till att många med typ 1-diabetes fått bättre blodsockerbalans på grund av samhällets nedstängning är sannolikt en mer regelbunden livsstil, mer regelbundna måltider, mer regelbundna insulininjektioner. Insulininjektioner som varierar kraftigt i tid och dos är visserligen tänkt att klara av varierande måltider, men leder samtidigt till variation av allehanda andra hormoner via feedbacksystem. Utan egen insulinsekretion är det inte alla som klarar bra blodsockerbalans om livsstilen är väldigt oregelbunden. Lock-down önskar vi oss inte, men viss regelbundenhet underlättar.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Amputationer är förvisso inget vi tänker på när det gäller barn/ungdomar med diabetes, men det är ändå viktigt att veta att god blodsockerbalans förebygger nervskada, vilket ju är huvudorsaken till fotskador som kan sluta med amputation. Har man nedsatt känsel så märker man inte när man fått en sten i skon, och inspekterar man inte fötterna ser man inte såret, som efterhand kan bli svårläkt. Med bättre behandling har amputationerna  (efter många års diabetes hos vuxna) minskat, men är fortfarande ett allvarligt problem, som kan och ska förebyggas.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Trots att typ 1-diabetes är så vanligt bland barn och ungdomar i Sverige, så ställs diagnosen senare nu än för några år sedan. Ketoacidos vid debuten har blivit betydligt vanligare senare år, och denna studie visar att man på vårdcentralerna inte har den kunskap som krävs. Ett barn med typ 1-diabetes ska remitteras direkt samma dag till barnklinik, och ketoacidos, som kan vara livshotande, ska förebyggas. Barndiabetesfondens kontinuerliga informationskampanj är viktig!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

En underbar upplevelse att bli botad från sin typ 1-diabetes. Så vill vi att det ska bli för många, helst alla, i framtiden, Tyvärr är inte transplantation av en bukspottkörtel möjligt mer än i ett litet fåtal fall eftersom det endast är från hjärndöda individer (några tiotal fall per år) som man kan få en användbar bukspottkörtel av. Men mer forskning ska ge oss andra metoder!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Bra att TEDDY-studien får fortsätta. Man har satsat rejält, hittills 350 millioner dollar ( = 3 045 miljoner dvs vad Barndiabetesfonden skulle dela ut, med nuvarande nivåer, på 150 år !) men hittills tyvärr inte funnit så mycket som man kunde hoppats. Stress under graviditeten nämns, visat i bl.a. ABIS-projektet (med stöd av Barndiabetesfonden) för 15 år sedan, och sen sägs att probiotika kan förebygga, vilket dock är tveksamt. Men likväl är projektet viktigt.

Varje strå till stacken behövs, och detta projekt inkräktar inte på våra små svenska resurser utan betalas av USAs forskningsråd. VI i Sverige behöver dock bidra, helst mycket mer än vad som görs hittills. Tillsammans ska vi lära oss mer om orsakerna till Typ 1 diabetes, och därefter börja förebygga. För 50 år sedan var Typ 1 diabetes en relativt ovanlig sjukdom, bara lite vanligare än barncancer, men sedan har antalet ökat kraftigt. Vi måste vända kurvan nedåt!
/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna studie, publicerad i den ansedda tidskriften Diabetes Care, visar en lägre risk för barn att få Typ 1 diabetes om de vuxit upp med jordbruk i sin närmiljö, särskilt om man bodde i södra delarna av Finland, medan detta samband inte syntes i norra delarna, vilket man spekulerar i kan ha med snön att göra som då motverkar att barn som lever nära jordbruk och natur exponeras för flera bakterier och virus.

Studien uppfattas som ett stöd för hygienhypotesen, dvs att tidig exponering för olika antigen och bakterier, virus etc får en mindre risk att senare utveckla autoimmunitet.- Intressant iakttagelse, men inte lätt att dra säkra slutsatser. I Sverige har vi knappast sett att storstadsområden , främst Storstockholm, haft högre incidens av Typ 1 diabetes, utan snarare tvärtom. Så faktum kvarstår: Vi VET inte var som orsakar Typ 1 diabetes.
/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Återigen ger ABIS (Alla Barn i Sydöstra Sverige) - en världsunik uppföljning av en generell befolkning från födelsen med mångårigt stöd av Barndiabetesfonden - viktiga resultat. Den här studien gäller visserligen rheumatoid artrit hos barn, men en sjukdom som dels är nära släkt med typ 1-diabetes, och som barn med typ 1-diabetes drabbas av oftare än andra barn. Detta ger kunskap av värde även för typ 1-diabetes. Uppenbarligen finns förändringar redan i navelsträngsblod, och sedan i tarmfloran vid 1 års ålder hos barn som senare får reumatisk sjukdom, på liknande sätt som vid typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson