Professor Johnny kommenterar senaste forskningen

Johnny Ludvigsson kommenterar

Aktuellt ämne som Diamyd/ASSET tänker behandla i ett symposium. Vi är många intresserade av frågan och vi gläds åt att ämnet blir diskuterat. Frågan belystes av mig i ett föredrag på ”Barnveckan” (för barnläkare och barnsjuksköteskor) i Linköping den 9/4 och kommer tas upp i Sticket i min kommande ”Spaning”. Det är viktigt att frågan om screening drivs på ett balanserat sätt för att inte skapa varken överdrivna förväntningar eller krav. Än så länge finns ingen tillgänglig prevention, och utan att kunna ingripa för att förhindra sjukdomen medför screening (=kunskap om att ens barn sannolikt är på väg att få diabetes, inom 1 -20 år)  plus och minus, där plus kanske kan överväga när det redan finns någon med typ 1-diabetes i familjen.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Att medvetet hoppa över insulin eller att kräkas ( bulimi) är ett problem bland tonåringar med diabetes, när de kanske vill gå ner i vikt. I Sverige har vi inte funnit så hög frekvens som beskrivs i denna artikel, men frekvensen ätstörningar är klart högre bland barn med typ 1-diabetes än bland barn i allmänhet, något som ibland kräver uppmärksamhet både från diabetesteam och föräldrar, och ibland särskilt psykologiskt stöd för att motverka.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Även om inflammation i tandköttet framförallt drabbar äldre, så är det viktigt även i yngre åldrar, och inte bara vid typ 2-diabetes utan även vid typ 1-diabetes, att ha god munhygien och välborstade tänder. Risken för infektioner i munhålan ökar vid diabetes, och det finns  en tendens att bakteriers föda ökar när man rekommenderar mellanmål och ev använder glukos vid hypoglykemier etc. Dessutom kan för högt blodsocker leda till torrhet i munnen. Infektioner i munhålan får samma negativa effekt på blodsockerbalans som andra infektioner, och kan även störa immunförsvarets balans.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

En avgörande faktor för att kunna göra studier är ekonomiska resurser. Men tyvärr så är även byråkrati ett hinder. I sannolik välvilja har man skapat regler för att få starta en klinisk prövning som är så omfattande och komplicerade att man som akademisk forskare måste vara väldigt motiverad för att inte ge upp. Och bara själv ansökan kostar 71 000 kr, och kan lätt avslås, och då blir det 71 000 till för förnyad ansökan! Och vill man ha hjälp av de som kan denna sorts djungel så kostar det ytterligare tiotusentals kronor! Dvs en  betydande del av ett mindre anslag från Barndiabetesfonden går åt enbart för ansökan om att få starta en klinisk prövning! Då förstår man att Barndiabetesfonden behöver växa!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Mycket intressanta och viktiga studier. Lyckas man få transplanterade stamceller att bli ”osynliga” för immunförsvaret så skulle det vara ett stort steg framåt. Men än så länge är detta bara visat på djur, så först måste man se hur det fungerar på människa innan vi vet om det är en väg framåt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

På samma sätt som alltför kolhydratfattig kost kan leda till ketoacidos hos barn, så kan SGLT2-hämmare, som leder till att socker rinner ut i urinen, leda till ketoacidos vid insulinbrist vid typ 1-diabetes. Denna medicin är främst tänkt vid typ 2-diabetes, och för vuxna, men det händer att den används även vid typ 1-diabetes, ssk vid kombinationen övervikt/fetma. Bra medicin på flera sätt men man måste då vara särskilt försiktig och informera om risken för ketoacidos!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det finns sedan lång tid olika stöd för att faktorer som bidrar till ökat insulinbehov (egentligen samma faktorer som leder till typ 2-diabetes när ingen autoimmun reaktion utvecklas)  ökar risken för typ 1-diabetes. Denna omfattande studie visar att individer som haft stadium 1 av sjukdomsprocessen= multipla autoantikroppar, eller stadium 2= multipla autoantikroppar men därtill utvecklat nedsatt glukostolerans, går vidare till stadium 3 dvs klinisk diabetes om de har ökad insulinresistens eller nedsatt insulinkänslighet  (vilket kan beror på ärftlighet, nedsatt fysisk aktivitet, pubertet, stress, infektion mm).

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Att bristande blodsockerbalans när en kvinna med typ 1-diabetes blir gravid kan leda till hjärtfel hos barnet är känt sedan mycket lång tid (själv docentföreläste jag 1977 om och demonstrerade en flicka med svårt hjärtfel, vars mamma hade typ 1-diabetes). Numera är de flesta kvinnor med diabetes välinställda i sitt blodsocker under sin graviditet, och allt går bra, men det är fortfarande viktigt att veta att en kvinna med diabetes bör planera sin graviditet så att blodsockerbalansen är bra redan från början av graviditeten, de första veckorna, för att förebygga att fostret drabbas av missbildningar ex just hjärtfel.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Antalet njurtransplantationer har ökat, vilket säkert hjälpt många med diabetes. Men även om antalet transplantationer av bukspottkörtel har ökat från 6 år 2022, till 11 år 2023 ( + ytterligare 2 ö-cellstransplantationer) så illustrerar detta hur svårt att det är att bota patienter i någon nämnvärd omfattning i brist på donatorer, så länge vi inte har annan teknik med stamceller, och dessutom goda metoder att se till att transplantaten fungerar under lång tid.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Tack vare att Sverige, trots en mycket infekterad debatt med aggressiva påhopp på de som drev den svenska covid 19-hanteringen, har senare studier visat att Sveriges överdödlighet var bland de lägsta i Europa och västvärlden. Det syns även när det gäller typ 1-diabetes som inte påverkades alls lika negativt i Sverige av covid 19-pandemin som i länder med rigorös nedstängning.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Intressant teknik, som bör kunna göra det ännu enklare att transplantera Langerhanska öar till främre ögonkammaren, ett försök som rapporterats om tidigare. Tekniken bör göra det säkrare att kunna placera öarna så att de även på människor med full syn inte riskerar påverka synförmågan.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

PFAS har uppmärksammats under senare tid. Det man mest diskuterat är risken att PFAS bidrar till cancer, men det finns studier som talar för att exponering för PFAS kanske kan öka risken för andra sjukdomar, och det kan även gälla typ 1-diabetes. Förekomsten av typ 1-diabetes är förknippat med modern livsstil, och vi har varit koncentrerade på ökad hygien, risken att vissa virus blivit farliga, att nutritionen ändrats etc, men det kanske också kan vara så att modern livsstil leder till att människor, som i denna artikel visar redan i fosterlivet, utsätts för farliga ämnen. Här kommer finnas behov av forskning!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Tyvärr ofta överdrivna sensationsnyheter i media och på nätet! Detta handlar om något där man inte ens gjort djurexperiment, mycket mindre studier på människa. Den här sortens sensationsjournalistik skapar tyvärr överdrivna förhoppningar, sen besvikelser, och sen allmän misstro mot forskningen och att människor tycker ”det händer ju ingenting och ingen idé att stödja forskningen”. Jo, det är idé, men forskning tar många år för att leda till viktiga framsteg för människor med diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Mycket talar för att infektioner spelar roll för uppkomsten av typ 1-diabetes och vissa virus misstänks. Men trots att man haft stöd för betydelsen av vissa enterovirus i mer än 50 år så har man inte lyckats bevisa tydliga samband, ej heller förebygga. Det finns goda skäl att tro att andra mekanismer än infektioner också spelar roll och man talar ofta om hur stressade betaceller (insulinproducerande celler) kan skadas och dö. I den här studien har man funnit att vissa mekanismer när det gäller överföring av genetisk information via RNA kan vara störda i betacellerna, och då uppstår inflammation. Störningen förvärras av högt blodsocker vilket ger en ond cirkel. Detta skulle alltså kunna vara en annan mekanism för uppkomst av typ 1-diabetes utan att infektioner är inblandade. En slutsats från denna studie så väl som många andra: Högt blodsocker skadar betacellerna, sannolikt oavsett hur det sedan kommer sig att blodsockret blir för högt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det har varit mycket uppmärksammat i media (både tidningar, radio, TV) att typ 2-diabetes hos barn och ungdomar ökar. Det är viktigt att föräldrar och samhälle motverkar fetma och ökar barns fysiska aktivitet, dels då fetma har många allvarliga följder både fysiskt och psykiskt, och då typ 2-diabetes är en mycket allvarlig sjukdom i barnaåren. Men sen är det samtidigt viktigt att påtala att det helt dominerande problemet med diabetes hos barn är typ 1-diabetes. Det är så lätt att allmänheten får intrycket att barn får diabetes för att de äter för mycket, ”får skylla sig själva”, för de har ju numera typ 2-diabetes….etc . Typ 1-diabetes är det stora problemet. Bra mat och fysisk aktivitet är bra för alla men för att förebygga och bota typ 1-diabetes är forskning enda vägen. Stöd Barndiabetesfonden!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

I en Ledare i New England Journal of Medicine som jag fått möjligheten att skriva kommenterar jag två artiklar. Det som väckt störst uppmärksamhet i media världen över är att ett läkemedel som redan används för att behandla reumatoid artrit, och som tas i tablettform, hade god effekt i att bevara kvarvarande insulinsekretion. Lovande resultat men det kommer krävas större studier som bekräftar resultaten. Och det är ändå fråga om behandling som trycker ner immunförsvaret. I min ledare påtalar jag hur värdefullt det är att kunna bevara egen kvarvarande förmåga att bilda insulin, men sen också att vi behöver behandling som inte är tung eller riskabel för nyinsjuknade diabetespatienter. Men nu händer mycket så äntligen finns det hopp!

/Johnny Ludvigsson

Här kan du läsa mer om Johnnys ledare i New England Journal of Medicine.

Johnny Ludvigsson kommenterar

Från att 2017-2018 funnits cirka 80 registrerade barn med typ 2-diabetes (och cirka 8000 med typ 1-diabetes) så fanns 2021 och 2022, 122 respektive 113 barn i Sverige. Att antalet barn tillfälligt gick ner mellan 2021-2022 kan bero på att många med typ 2-diabetes får diagnosen i sena tonår. Det är allvarligt att antalet ökar, även om typ 1-diabetes helt dominerar i barnaåren. Oftast är typ 2-diabetes förknippad med, och i stor utsträckning framkallad av, uttalad fetma. Typ 2-diabetes kan vara odiagnostiserad i flera år då blodsockervärdena oftast inte svänger så dramatiskt, och då patienterna inte har sådan insulinbrist att svåra symtom uppträder. Men att sjukdomen kan gå odiagnostiserad, och att det är svårt att åstadkomma viktminskning och bra blodsockerbalans gör sjukdomen allvarlig med stor risk för komplikationer. Med minskad mängd mat (kalorier) så går man ner i vikt, och med 15% viktminskning så blir blodsockervärdena närmast normala utan medicin. Problemet är att många, kanske de flesta, inte lyckas gå ner i vikt. Bäst är prevention. Föräldrar måste bli bättre på att förebygga fetma hos sina barn. Mindre söta drycker, mindre snabbmat, mindre godis och mellanmål, och mer fysisk aktivitet. Det gäller alla!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Visar tydligt hur värdefullt det är att bevara kvarvarande insulinsekretion! Är ju egentligen självklart, men diabetesteam borde vara mer intresserade av själva sjukdomsprocessen och försök att bevara funktionen (och inte bara konsekvenserna dvs hur man ska reglera blodsockret).

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Man vet, och vi har också kunnat visa baserat på ABIS-studien i Sverige, att tarmfloran tidig i livet påverkar risken att utvecklat typ 1-diabetes. Här har man i Holland behandlat med godartade tarmbakterier och funnit god effekt på kvarvarande insulinproduktion. Mycket viktiga och intressanta studier att hoppas på.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Intressant studie, som talar för att man kan rädda kvarvarande insulinproducerande betaceller genom att skydda dem från så kallad oxidativ stress, dvs att de ”arbetar ihjäl sig”. Det finns mycket som talar för att det inte enbrt är den autoimmuna processen eller infektioner som förklarar typ 1-diabetes, utan ibland just alltför stor stress av betacellerna.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Detta är en mycket intressant teknik. Att transplantera Langerhanska öar till främre ögonkammaren, då på experimentdjur, hörde till mina egna första stapplande steg inom diabetesforskning i Uppsala i mitten av 1960-talet, men har nu återuppstått som en spännande och användbar metod. Med hjälp av denna teknik kan man transplantera 40-80 000 cellöar i främre ögonkammaren, och då få en märkbar insulinsekretion som kan visa sig få kliniskt värde. Fördelen med transplantation i främre ögonkammaren är bl.a. att man inte behöver generell immunosuppression (dämpning av immunförsvaret), och metoden är enkel och ofarlig för patienten .

Till en början erbjuds patienter som har lång tids typ 1-diabetes, med legal blindhet på åtminstone ETT öga och andra svårigheter att hålla god blodsockerbalans eller tilltagande komplikationer, att få behandlingen. Man kan höra av sig till mig om man har frågor eller är intresserad!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Mycket viktiga studier. Allteftersom möjligheterna ökar att ingripa för att förebygga typ 1-diabetes, så ökar också behovet av att ge adekvat stöd för att minska den oro som skapas av att få reda på att ens barn med stor sannolikhet i framtiden kommer att få typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det är känt sedan lång tid (ett halvt sekel) att virus kan bidra till uppkomst av typ 1-diabetes, men det mesta talar för att virus ibland bidrar till att sjukdomsprocessen startar, och i så fall vanligen flera år innan sjukdomen blir klinisk dvs det vi menar med när en patient får sjukdomen och behöver insulin. Därför skulle man egentligen behandla med antivirusläkemedel tidigt i livet, om man kunde identifiera att en individ har fått en infektion av de virus som misstänks. Emellertid har vissa studier antytt att virus kan leva i bukspottkörteln fortfarande vid nyinsjuknandet, så därför var vi en grupp som bestämde oss för att behandla med två antivirusmedel vid debuten. Barn inkluderades (men några barn i Linköping hann aldrig inkluderas pga läkemedelsverkets beslut, utan det blev patienter i Norge och Danmark). Resultatet visar viss effekt på kvarvarande insulinsekretion, och har väckt stor uppmärksamhet. Och det är mycket bra att vi såg viss effekt, men det verkar endast ha gällt ett litet fåtal patienter, så på gruppnivå är effekten mycket liten, även om den är statistiskt säkerställd. Men resultat ger uppmuntrande stöd för att antingen kombinera med annan behandling vid debuten, eller också pröva att behandla grupper på väg att utveckla typ 1-diabetes, för att förebygga.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna studie publicerad i Lancet Diabetes and Endocrinology bekräftar bara vad som är känt sedan decennier: Att barn har lägre C-peptid och förlorar egen insulinsekretion snabbare än vuxna, och att kvarvarande insulinsekretion är av stort värde för alla patienter med typ 1-diabetes med mindre risk för hypoglykemier, för ketoacidos, lägre risk för komplikationer på sikt och bättre överlevnad. Det är förvånande att många diabetesteam inte visar intresse för att försöka bevara egen insulinsekretion (och delta i den sortens studier), och att C-peptid inte följs mer regelbundet som del av klinisk verksamhet, utan endast konsekvenserna (blodsocker).

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Mycket talar för att virus, tyvärr ganska många olika sorter, påverkar immunförsvaret och hos genetiskt disponerade individer bidrar till uppkomst av autoantikroppar vilket kan innebära en sjukdomsprocess som ibland efter många år kan ge typ 1-diabetes. Vissa virus kanske direkt kan skada de insulinproducerande betacellerna, och på så vis utlösa en sjukdomsprocess, medan andra virus har en effekt på immunförsvaret som i obalans kan medföra en autoimmun reaktion i kombination med andra faktorer. Covid-19 har hittills inte visat sig på kort sikt ge någon tydlig koppling till ökad förekomst av typ 1-diabetes, men lång tids uppföljning krävs.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Allmän screening av barn för att finna vilka som har ökad risk att utveckla typ 1-diabetes diskuteras flitigt, inte minst sedan det i USA (och kanske snart i Europa?) finns godkänd behandling med Teplizumab för att förebygga typ 1-diabetes.  Det finns fördelar med att identifiera barn som har ökad risk att få typ 1-diabetes, då risken att insjukna med ketoacidos minskar, vilket är värdefullt. Å andra sidan ska detta vägas emot att många föräldrar, och kanske även barn, kommer att under åratal behöva känna oro över att ev vara på väg att utveckla en allvarlig sjukdom, i åtskilliga fall under många år utan att barnet kanske någonsin insjuknar. Åsikterna  har gått isär om hur ångestskapande informationen är att få reda på att ens barn har ökad risk att få typ 1-diabetes. Den aktuella studien visar igen att många får ångest. Ska man genomföra generell screening behövs i så fall betydande psykologiskt stöd.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

LADA är att betrakta som en variant av typ 1-diabetes, där de insulinproducerande cellerna dör fortare än vid typ 2-diabetes. Dessa patienter blir i många fall ganska snabbt insulinberoende. Märkligt nog är det fortfarande inte rutin att på typ 2-patienter, särskilt sådana som inte är kraftigt överviktiga, analysera förekomst av autoantikroppar, särskilt GADA (antikroppar mot GAD). Än mindre finns mer än fåtal studier där man försökt ingripa mot själva sjukdomsprocessen!

Studien från KI är viktig då den visar att LADA-patienter inte bara får vissa komplikationer som typ 2-diabetespatienter, men att de har sämre blodsockerbalans och som grupp får mer retinopati. Det är hög tid att läkare som möter typ 2 diabetes-patienter tar prov för autoantikroppar, och att studier görs för att försöka motverka sjukdomsprocessen. Antalet LADA-patienter är lika många som antalet med klassisk typ 1-diabetes. Stöd till Barndiabetesfonden kommer öka möjligheterna till forskning till hjälp även för denna stora grupp.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Bert Sundströms sommarprat var dramatiskt, om krig men också om hur hans syster med typ 1-diabetes drabbades. Först tog sjukdomen tårna och njurarna, och sen gjordes ett radikalt försök med transplantation men då fick hon stroke och dog 49 år gammal! Man kan undra hur det kommer sig att vissa sjukdomar leder till stort och värdefullt engagemang där man vill stödja forskningen, medan det är så mycket svårare att få människor engagerade i kampen mot typ 1-diabetes. Låt oss hoppas att alla som lyssnade på Bert Sundström vill skänka en 50-lapp, varav åtminstone en del av till Barndiabetesfonden, för att inte fler ska behöva uppleva Bert Sundströms systers utdragna lidande och för tidiga död. Ingen - varken barn och ungdomar eller vuxna - med typ 1-diabetes ska behöva frukta framtiden

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Artikelförfattarna vänder sig kraftfullt emot en litteraturgenomgång gjord i Göteborg angående nyttan med insulinpumpar för vuxna. Där har man gått igenom litteratur och inte kunnat finna så starkt stöd för att moderna insulinpumpar alltid bör rekommenderas, men man är ändå allmänt positiva till dem. Deras utredning bemöts kraftfullt i Dagens Medicin av ett antal diabetesläkare, kända förespråkare för användning av insulinpumpar.

Min bild är att när det gäller barn och ungdomar finns nog väldigt stark upplevelse av värdet av moderna smarta insulinpumpar! När det gäller vuxna med typ 1-diabetes bör de också få erbjudande om sådana behandlingsalternativ, i all synnerhet om de inte redan har mycket god blodsockerbalans och livskvalité. Evidens och god forskning som stöd för en behandling är viktig, men här väger också "beprövad erfarenhet" tungt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Då har American Diabetes Association bestämt sig för att följa NICE Guidelines, som redan gäller i USA. När det gäller traditionella komplikationer som gäller ögon och njurar är det nog inte lätt att visa att man tjänar på att ligga under 6.5% (48 mmol/mol) i förhållande till <7 % (53 mmol/mol), men givetvis får man räkna med att allt förhöjt blodsocker på mycket lång sikt påverkar ex blodkärl, dvs ex risken att utveckla hjärt-kärlsjukdom. Så visst är det bra om man kan ha ett lågt HbA1c, så normalt som möjligt, om det går att uppnå med bibehållen god livskvalité och utan svåra hypoglykemier.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Det finns vissa studier som talar för att Rotavirusvaccination har minskat insjuknandet i typ 1-diabetes, men studierna är svårtolkade. I Sverige införde Stockholm och Jönköpings län Rotavirusvaccination redan 2014, medan vaccinationen blev nationell 2019. Vi har kunnat studera insjuknandefrekvensen och jämfört olika perioder före och efter (2009-2014, 2014-2019) och de områden som infört vaccination eller inte, men ser tyvärr ingen effekt av Rotavirusvaccination.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Återigen ger ABIS (Alla Barn i Sydöstra Sverige) - en världsunik uppföljning av en generell befolkning från födelsen med mångårigt stöd av Barndiabetesfonden - viktiga resultat. Den här studien gäller visserligen rheumatoid artrit hos barn, men en sjukdom som dels är nära släkt med typ 1-diabetes, och som barn med typ 1-diabetes drabbas av oftare än andra barn. Detta ger kunskap av värde även för typ 1-diabetes. Uppenbarligen finns förändringar redan i navelsträngsblod, och sedan i tarmfloran vid 1 års ålder hos barn som senare får reumatisk sjukdom, på liknande sätt som vid typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Denna studie visar på mycket osäker riskökning för typ 1-diabetes hos barn över 8 års ålder (men inte under 8 år) om mamman varit stressad/deprimerad under graviditeten, men det krävs 1,8 miljoner graviditeter för att påvisa en riskökning som i nedre konfidensintervallet är 1.03 dvs kan vara så liten riskökning som 3 %! Det är visat tidigare att allvarliga livshändelser, det vill säga för barnet svår stress, som minskar känsligheten för insulin och därmed ökar kravet på betacellerna, ökar risken för utveckling av typ 1-diabetes, men hur stress under fosterlivet kan få sådan effekt är oklart. Det skulle kunna vara så att stress och ångest under graviditeten är vanligare hos mammor där det senare under kommande år förekommer mer stress, och det förklarar effekten? Då mekanismerna är oklara och riskökningen begränsad bör i varje fall inte föräldrar som upplevt stress och oro under graviditeten fortsatt vara oroliga för att deras barn därför har ökad risk att få typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Nebraska är en glest befolkad stat i USA, med två miljoner invånare (som Storstockholm). Lokalbefolkningen och företagen skänker 2.2 miljoner dollar (drygt 22 miljoner svenska kronor) på en gala! Är människorna där så otroligt mycket rikare än i Sverige? Nej! När Barndiabetesfonden startade 1989 hade vi i Linköping (då färre än 100 000 invånare) en insamling (termometer som i lokaltidningen dag för dag visade insamlingsresultatet) och fick in 700 000 kronor på en månad. Inte alls samma generositet som i Nebraska, men det motsvarade i alla fall att Sverige skulle ha samlat in 70 miljoner på en månad! Vi vill utrota typ 1-diabetes, eller hur? Kanske det är dags att visa att Sverige kan slå Linköpings insamling, eller rentav Nebraskas.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Stort Grattis till Molly! Att få barn är fantastiskt, en stor lycka. För 50 år sedan var dödligheten mycket hög för foster och nyfödda barn när mamman hade typ 1-diabetes, och många mammor avråddes då det var farligt för dem att bli gravida. Men sen har det ändrats. Igår kväll (vid Valborgsmässoelden, kom en kvinna fram och hälsade. Hon var min före detta patient, hade fått typ 1-diabetes 1976, för 47 år sedan, och hade tre fina barn! Fantastiskt! Lyckas man ha en god blodsockerbalans, (helst från allra första början av graviditeten för att minska risken för missbildning), går det numera väldigt fint, så Molly kommer säkert få uppleva den stora lyckan!

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

I Sverige har en stor del av befolkningen låga koncentrationer av Vitamin D i blodet förutom möjligen sommartid eller efter solresor utomlands. Dessutom har situationen förvärrats av rädslan för hudcancer vilket gör att många knappast våga vistas i solljus. Vitamin D har många positiva effekter på diabetes, även typ 1-diabetes, och de flesta svenska, inte minst invandrare med mörk hy och skylande klädedräkt, skulle behöva tillskott av Vitamin D (ex 1000-2000 enh/d) under vinterhalvåret, oavsett ålder. Det är få saker vi kan göra för att minska risken för typ 1-diabetes, men förutom fysisk aktivitet, motverka övervikt, så är vitamin D något som kan ha effekt.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Resultatet är inte överraskande. Det har i praktiken varit känt under decennier att insulins effekt minskar obetydligt under lång tid i rumstemperatur. Men det är mycket värdefullt att denna forskning gjorts, och visar det tydligt vetenskapligt, då insulinproducenterna nog tyvärr  har haft obetydligt intresse av lång hållbarhet, eftersom kort hållbarhet innebär ökad försäljning. Det är på tiden att man slutar kassera användbart insulin, och vi hoppas på nya riktlinjer både i rika och fattiga länder.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Att förändringar i tarmens bakterieflora ser annorlunda ut redan vid ett års ålder hos de som senare utvecklar typ 1-diabetes än om man jämför med barn som inte utvecklar sjukdomen, visar att redan faktorer tidigt i livet som kan ha med tidig nutrition, infektioner, antibiotikabehandling etc. kan spela roll för tarmfloran, som i sin tur påverkar kroppens immunförsvar, vilket sen förefaller ha betydelse för utveckling av typ 1-diabetes. Kunde man påverka tarmfloran tidigt så kan det vara en väg att minska risken för typ 1-diabetes.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Mycket intressant studie. Det finns väldigt lite eller inget stöd för att Covid-19 som virus skadade betaceller, men liksom alla infektioner kan förstås denna virussjukdom utlösa manifest sjukdom. Men det var extremt ovanligt i Finland, utan där tror man att minskad fysisk aktivitet och ökat insulinbehov (som ger betacell-stress) kan vara en bidragande orsak till ökad incidens av typ 1-diabetes, och dels hygienhypotesen, det vill säga snarare bristen på lagom mycket naturliga infektioner.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Intressant och viktig svensk studie, som talar för att insulinresistens spelar roll för utveckling av komplikationer. Insulinresistens kan motverkas genom fysisk aktivitet och genom att undvika övervikt/fetma, och i viss mån minskas om man kan motverka stress. Viktigt med bra blodsockerbalans, men vi får inte glömma bort andra aspekter.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Att det finns föräldrar som upplever att vården inte informerat skolan på ett bra sätt om barnets diabetes ska tas på största allvar, men när man säger att  ”var tredje vårdnadshavare uppger att vården inte informerat skolan om barnets behov” så måste man vara medveten om att det är extremt låg svarsfrekvens i enkätundersökningen! Endast 3% (!) av de tillfrågade svarade, vilket kan antas vara en mycket speciell grupp, kanske de som är särskilt missnöjda som vill få det framfört, och om var tredje av dem svarade motsvarar det trots allt bara 1/100 bland de tillfrågade. På samma sätt är det svårt att bedöma uppgiften om att drygt var femte har själva tvingats vikariera som resurs åt sitt barn i skolan.  Det är svårt att dra slutsatser av en undersökning där bara 3/100 svarar. Kanske fungerar det bra i de flesta skolor (?). Men i vilket fall finns hela tiden skäl att vara medvetna om skolans roll. Barn med diabetes har rätt att få det stöd som krävs för att de ska få en bra skolgång och bra blodsockerbalans. 

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Olika former av immuninterventioner har pågått sedan den första (plasmaferes) startade i Linköping i slutet av 1970-talet. Det finns en rad immuninterventioner där man trycker ned immunförsvaret där man har sett effekt ex antiCD3, anti-CD20, TNF-alfainhibition med flera, och här prövar man nu anti-CD17. Absolut värt att pröva, men kanske överoptimistiskt att förvänta sig att detta blir en större ”gamechanger” än övriga metoder som trycker ned immunförsvaret. Men bra att det prövas. Det lär komma att behövas olika behandlingar för olika undergrupper av typ 1-diabetes, och sannolikt kombinationsbehandlingar, om man ska få framgång. (Just nu pågår ju också bland annat i Sverige studien med GAD-alum (Diamyd) injektioner. som ligger några år före i utvecklingen och har kommit till slutskedet i form av Fas III-studie).

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Kreativ idé att placera immunsuppressionen helt nära var transplanterade cellerna placeras för att undgå eller minska de negativa effekterna av generell immunsuppression, och kanske också få bättre skydd av de transplanterade cellerna. Än så länge dock på experimentdjur, och det kommer krävas många studier innan vi ser om detta är en användbar teknik på människa.

/Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson kommenterar

Resultaten är från USA. Oklart hur situationen ser ut i Sverige, men i vilket fall är stöd till barn i skolan viktigt.

/Johnny Ludvigsson