För mycket godis är en av alla osanningar om typ 1-diabetes

Senast uppdaterad: 2019-10-24

Typ 1-diabetes är en autoimmun, kronisk sjukdom som kan drabba vem som helst - både barn och vuxna. Autoimmun betyder att kroppen anfaller sig själv. Varför vet vi inte. Kronisk betyder livslång. Det finns inget botemedel.

Ska vi reda ut det en gång för alla? Med en gemensam kraftansträngning kan vi slå hål på de osanningar och myter som cirkulerar idag. Jag står för texten och du delar informationen vidare efter att ha läst klart. Deal?

- Nej, jag är inte allergisk mot socker

Det är en vanligt förekommande uppfattning, att vi som lever med typ 1-diabetes är allergiska mot allt som innehåller socker. Det stämmer inte. Vad som däremot stämmer är att den funktion som vanligtvis sköts automatiskt (producering och utsöndring av insulin i bukspottkörteln) hos människor, den sköter vi manuellt med insulinpennor eller insulinpumpar. Vi kan äta allt, men rekommenderas att göra det med måtta. Precis som alla andra. Snabba kolhydrater är svårare att matcha med hastigheten på dagens insulin, därför kan söta drycker och sötsaker vara svårare att äta med bra blodsockervärden - men här spelar inte någon allergi in.

- Nej, min sjukdom kan inte växa bort med åren

Vem som helst kan insjukna i typ 1-diabetes - barn som vuxen. När en del hör termen “barn- och ungdomsdiabetes”, som typ 1-diabetes tidigare ofta kallades, så kan de i all välmening se lite lättade ut. Det följs då upp med antagandet att det är en sorts diabetes som växer bort med åren. Att när du på pappret inte är barn längre, då slipper du även din sjukdom. Tyvärr är det inte så - sjukdomen är och har alltid varit kronisk; alltså livslång. Uttrycket har skiftat lite när samma diagnos har börjat ställas i allt högre åldrar.

- Nej, jag kan inte bli frisk med “rätt kost och träning”

Min bukspottkörtel är trasig, kan man säga. De som lever med typ 1-diabetes har inte längre förmågan att göra tillräckligt mycket insulin och insulin måste därför tillföras på konstgjord väg för att överleva. Med insulinpennor och insulinpumpar försöker vi efterlikna bukspottkörtelns funktion. Insulinet är för oss avgörande. Att äta nyttigt och röra på sig är bra för alla, men det är inget botemedel för oss.

De som lever med andra sorters diabetes, till exempel typ 2-diabetes, har fortfarande viss insulinproduktion kvar i kroppen. Med omlagd kost, träning och vissa sorters mediciner kan de ibland klara sig många år utan att tillföra sig insulin, och kan på så vis bli symptomfria. Inte friska, men symptomfria. Men glöm inte bort att typ 1-diabetes och typ 2-diabetes är två helt olika sjukdomar.

- Nej, det är inte “bara en spruta”

Ett liv med typ 1-diabetes är komplext. Många faktorer spelar in, och trots välutvecklad medicinteknik och gedigen erfarenhet kan det gå väldigt fel. För mycket insulin kan göra att jag får livsfarligt lågt blodsocker. För lite insulin resulterar i högt blodsocker, som kan ge mig en livsfarlig syraförgiftning i blodet.

Det är en fin balansgång där många faktorer utöver insulin och kolhydrater spelar in. Träning, temperatur, hormoner, stress, menscykel, trauma, infektioner och virus för att tala om några. Det är många variabler i en mycket svårlöst ekvation. Sprutan är bara det lilla. Även om det handlar om över 2 000 insulininjektioner och 3 000 blodprov per år. Varje år.

Hjälpte denna artikel dig?