{{ node.Name }} {{ node.Name }}

Förskolan som gått före i arbetet med typ 1 -diabetes

Senast uppdaterad: 2022-06-07

Att kunna lämna ett barn med typ 1-diabetes på förskolan och känna sig helt trygg med det som förälder är en dröm som är få förunnat. Men på Jonsereds förskola i Partille kommun har alla i personalen kunskap om vad sjukdomen innebär och hur den ska hanteras för att barnet ska må bra. Förskolan har dessutom på egen hand tagit fram ett material med häften för utbildning av personalen och mallar som enkelt kan anpassas efter varje barn som drabbats av sjukdomen.

Vilhelmina, kan du berätta om hur det hela började?

– Hösten 2019 jobbade jag på en avdelning med yngre barn i åldrarna 1 – 3 år. Vi hade många nya barn och ett av dem var Lobjörn. Han var drygt 1,5 år då och det var en tuff inskolning för honom. Han var ledsen ganska ofta vilket inte är ovanligt i den åldern men det här var mer än normalt. Han var också lite småhängig och ofta törstig och när vi pratade om det med hans föräldrar hade de upplevt samma sak, så de åkte in med honom till sjukhuset och det visade sig att han hade typ 1-diabetes.

– Ingen av oss på förskolan hade någon som helst erfarenhet av sjukdomen så vi satte oss ner och funderade över vad det skulle innebära och vad vi behövde göra för att det skulle fungera. Vi pratade också med vår rektor Emma Kallerdahl som inte heller hade någon erfarenhet av diabetes men förstod att det här var allvarligt. Så hon tog tag i det hela och lyckades ordna med en extra heltidspersonal till vår personalgrupp omgående.

 

Hur fungerade det när Lobjörn kom tillbaka till förskolan?

– Vi var några stycken som hade fått träffa en sjuksköterska på diabetesmottagningen för att lära oss det mest grundläggande om egenvården. Och när Lobjörn kom tillbaka var föräldrarna med oss i förskolegruppen under en tid för att lära upp oss. Därefter lärde vi upp varandra i personalen för att alla skulle kunna ta hand om Lobjörn.

– Det var under den här perioden vi insåg att det inte fanns något material för just förskolan med riktlinjer kring hur man gör om man får ett barn med typ 1-diabetes i gruppen. Så jag och min arbetskamrat Amanda Andersson bestämde oss för att ta fram ett sådant material. Ett barn med typ 1-diabetes kräver ju en viss struktur och det material vi hade fått var ganska generellt och inte anpassat för förskolan. Vi ville också att de mallar vi tog fram skulle vara redigeringsbara och kunna anpassas efter varje enskilt barn, eftersom typ 1-diabetes kan se ganska olika ut för olika barn och under olika perioder. Under de dryga två år som gått sedan dess har vi nu över tio personer bland personalen som har lärt sig vad det innebär att ha ett barn med typ 1-diabetes på en avdelning och vad som krävs för att det ska fungera.

 

Hur la ni upp arbetet på avdelningen?

– Vi bestämde redan från början att vi ville att alla i personalen skulle kunna ta hand om Lobjörns egenvård. Vi ville inte att han skulle ha en resurs som bara var knuten till honom för det blir så sårbart för barnet och familjen om den resursen plötsligt är borta av någon anledning. Vi kände också att vårt uppdrag i förskolan handlar om att alla barn ska få en likvärdig utbildning och att alla vi som har hand om barnen ska kunna klara omvårdnaden om varje individ. Det är många timmar som barnen vistas i förskolan varje dag och det är viktigt att likvärdigheten och inkludering verkligen gäller för alla barn.

– Ju mer vi lärde oss, desto mer insåg vi också att kunskapsspridning kring typ 1- diabetes i förskolan behöver bli bättre. Vi har förstått att det ser otroligt olika ut på olika förskolor kring vilken typ av stöd man får för barn med typ 1-diabetes och att det finns förskolegrupper som inte får några extra resurser överhuvudtaget. Det innebär ju i sin tur att man kanske inte kan ta emot ett barn med typ 1-diabetes på förskolan om någon i personalen är sjuk. Tack vare att vi fick en extra personal på heltid och valde att låta hela personalgruppen lära sig ta hand om Lobjörn har han inte behövt vara hemma mer än någon enstaka dag under åren hos oss.

 

Har ni behövt göra justeringar i den dagliga verksamheten?

– Nej, inga särskilt stora faktiskt. Vi har rullat Lobjörns diabetesomvårdnad på all personal, så att en person haft halv- eller heldagsansvar just den dagen. En viktig del i att det fungerat så bra har varit att vi kunnat bolla frågor vi haft med varandra. Det kan ibland uppstå ganska komplexa situationer och saker förändras ju dessutom över tid. Vi har även haft mycket samtal med föräldrarna och involverat barnen i gruppen så att Lobjörns typ 1-diabetes blivit en helt naturlig del av vardagen.

 

Hur har ni involverat de andra barnen?

– Vi har till exempel tagit fram bilder och lekmaterial som ”sticksaker” som barnen har fått leka stick i fingret med. Det har verkligen varit roligt att följa barnen. De är ju så små men ändå så receptiva. Under en period pratade våra barn inte om tal som heltal 1, 2 och 3… utan istället om 3,9 och 4,7. Helt underbart, och så häftigt att se hur det här inte är något som är konstigt alls för de andra barnen i gruppen.

 

Är det något annat som påverkats som mat, tider etc?

– Nej egentligen inte. Förskolan är ju rätt så optimal för barn med typ 1-diabetes eftersom det är rutinstyrt med frukost, mellis, lunch och vila vid ungefär samma tid varje dag. I materialet som jag och Amanda tog fram gjorde vi också egna kolhydrattabeller utifrån den mat som är specifik för just den här förskolan och utifrån Lobjörns preferenser. Han äter till exempel inte fiskbullar så då skriver vi in i kolhydrattabellen vad han kan få istället för det.

 

Kan du berätta lite mer om det material ni tagit fram?

– Det är ett lättarbetat material som vi hoppas kommer att få stor spridning över landet. Det består dels av mallar som kan anpassas utifrån barnets speciella behov för egenvården. Vi har också gjort häften med utbildningsmaterial om stick i fingret för blodsockerprov och hur pumpen ser ut med bilder på steg i processen. Tanken är att personalen ska kunna titta på det under upplärningsprocessen och sätta sig in i själva grunderna först innan vi visar på Lobjörn. Annars blir det lätt att man är där och petar för mycket på honom och pumpen för att visa och det kan bli onödigt jobbigt.

Lobjörns mamma Sofie till vänster och Vilhelmina Möller till höger. Foto: Sofie Andersson.

Lobjörns mamma Sofie till vänster och Vilhelmina Möller till höger. Foto: Sofie Andersson

Hade ni hjälp av någon från sjukvården när ni tog fram materialet?

– Nej. Vi utgick ifrån den egenvårdsplan som tagits fram av diabetesmottagningen som föräldrarna hade och så jobbade vi fram vårt material utifrån den. Jag blev inbjuden av Östra sjukhuset i Göteborg i januari för att hålla en föreläsning för diabetesmottagningar runt om i Sverige och berättade om vårt arbete och vårt material. Vi hoppas förstås att det ska kunna användas även när barn börjar skolan, för vi har förstått att det ser nästan ännu värre ut då och att extra resurser är i princip obefintliga. Vi vet att materialet går att applicera på skolan och det största uppdraget man har som lärare och pedagog är att inkludera alla barn och ge dem en likvärdig utbildning. Så då gäller det också att jobba för det.

Ingår det något om olika sjukdomar under förskollärarutbildningen?

– Nej tyvärr inte, och inte mycket överhuvudtaget om barn som är i behov av extra stöd i någon form. Det får man lära sig allteftersom. Nu fungerar vi lite som referensförskola så andra förskolor får gärna ringa till oss och höra sig för om hur vi jobbat. Andra rektorer är också välkomna att ringa till vår rektor Emma för att ställa frågor om hur man kan lösa det organisatoriskt.

– Min känsla är att mycket handlar om okunskap kring hur man ska agera om man får ett barn med typ 1-diabetes och att många förskolor och rektorer vill ha stöd i det här. Många är inte medvetna om att typ 1-diabetes faktiskt kan bli väldigt farligt snabbt och att det är viktigt ur ett långsiktigt perspektiv att barnet får den omvårdnad som krävs för att må bra och det kräver förstås resurser. Men samtidigt är det en vinst för alla. Jag tycker det är fantastiskt att alla våra barn nu vet vad typ 1-diabetes är, att det inte är några konstigheter eller att Lobjörn inte skulle bli bjuden på kalas på grund av det. Kunskapen sprids ju dessutom som ringar på vatten till barnens familjer, släktingar och andra bekanta.

Har du några tips till andra förskolor?

– Det vi har pratat om i den här processen och arbetet är att vi i personalgruppen har blivit bättre på att se fler barn i behov av stöd. Det här är ett arbetssätt som också går att applicera på andra barn och inte bara barn med typ 1-diabetes. Vi har lärt oss att man behöver anpassa verksamheten och att det är en viktig del av jobbet.

– Det är väldigt mycket upp till rektorer på förskolor att skapa de förutsättningar som behövs. Vi hade inte fixat det så här bra om inte vi haft en rektor som såg till att vi fick stöttning i personalgruppen. Det tar tid, det är mycket jobb men det har varit en rolig och lärorik resa – och är så värt det för oss alla.

 

 

Tips för inkludering

  •  Alla åtgärder som behöver göras (ta ett stick, kolla pumpen, ge dextrosol, osv.) ska ske där NN befinner sig, oavsett om det är i en lek, i samlingen, vid matbordet, osv.
  •  Det är vi vuxna som ska anpassa oss efter NN, inte tvärtom.
  •  Inkludera andra barn på avdelningen genom t ex lekmaterial och bildstöd. Prata om T1D på ett naturligt sätt och i leken. Prata hellre om blodsocker, insulin och att människor fungerar olika än om T1D som en sjukdom.
  •  Prata aldrig om negativa aspekter av T1D framför NN eller andra barn. Däremot så är det väldigt viktigt att bekräfta NNs eventuella känslor kring sin sjukdom, t ex om hen säger att hen känner sig trött pga högt/lågt blodsocker eller om hen vill prata generellt.
  •  Försök att undvika att prata över huvudet på barnet med andra vuxna och vårdnadshavarna. Detta kan vara väldigt svårt under framför allt upplärningsperioder, men värt att tänka på att gå undan i de lägen man har möjlighet.
  •  Anpassa fruktstunder för alla barn till NNs behov av frukt, om möjligt.
  •  Om man är utomhus men behöver gå in med NN för att ha bättre koll på blodsockret – ta även med några kompisar in.
×
  • {{ node.Name }}