{{ node.Name }} {{ node.Name }}

För anhöriga

Senast uppdaterad: 2020-11-25

När ett barn får en allvarlig kronisk sjukdom som kräver bevakning, tanke och behandling dygnet runt blir påfrestningen på familjen stor. Vaknätter och oro hos föräldrarna sliter och oron kan smitta av sig på barnet.

Här vill vi ge dig som anhörig några råd kring hur du kan agera i den nya situationen. Dessa är bara några förslag – våga fråga just dina närstående vad du kan bidra med! 

Förstå allvaret

Den första tiden efter en diagnos är ofta en tid i chock och kris. Det är viktigt att anhöriga förstår att både barnets och den vuxnas humör och välbefinnande påverkas negativt av detta. Bara att lyssna räcker långt. Här kan behövas akut hjälp, exempelvis med hushållssysslor. Tänk tiden efter en förlossning fast med sorg och rädsla. Ha tålamod och förståelse.

Skaffa dig kunskap

Kunskapen om typ 1-diabetes är tyvärr allmänt sett låg i vårt samhälle, så om du inte är en av få kunniga – se till att lära dig mer om sjukdomen och dess behandling. Läs på och försök att så tidigt som möjligt vara med i behandlingen. Lär dig att räkna kolhydrater, att dosera insulin och att läsa av blodsockret för att veta när du ska agera.

Våga vara barnvakt

Med kunskap kan du (fortsätta) utveckla en egen och viktig relation till barnet. Barnvakt innebär också värdefull avlastning för föräldrarna, som kanske kan få sova ikapp en sömnlös natt eller umgås på tu man hand och kunna tänka på annat än blodsocker, om de lever ihop. Om föräldern är ensamstående ökar behovet av avlastning än mer. Det är viktigt att tänka på att barn hör mer än vi kanske tror. Var därför uppmärksam på hur du pratar om sjukdomen när barnet är i närheten.

Glöm inte syskonen

Ett barn som ser sitt syskon drabbas av en allvarlig sjukdom och märker föräldrarnas oro behöver tas om hand. Det kan vara så att föräldrarna inte riktigt klarar av att ta hand om även friska syskon just nu. Här finns en viktig roll för dig som anhörig att fylla.

 

×
  • {{ node.Name }}