Johnnys Ludvigssons ledare
Senast uppdaterad: 2022-12-12
Typ 1-diabetes ska utrotas!
Där det finns forskningsresurser görs det framsteg. Det kostar tyvärr jättemycket. Men det går! Det kommer att göras framsteg. Vi ska vinna kampen mot typ 1-diabetes!
Johnny Ludvigsson är senior professor i pediatrik vid Linköpings universitet, samt Barndiabetesfondens grundare och första Ordförande, nu Hedersordförande sedan 2022.
Tiden har sin gång. Sticket ska förändras och i fortsättningen så kommer jag att skriva mer om forskning och ”Fråga Johnny” och inte skriva ledare. Detta blir alltså min sista ledare. Minnen och känslor blandas. Jag känner mig glad över att Barndiabetesfonden faktiskt bildades 1989, över att Barndiabetesfonden har överlevt, och med råge passerat 200 miljoner i anslag till forskning om typ 1-diabetes i Sverige. Många människor har arbetat med stort engagemang, till en början enbart ideellt, efterhand också som anställda – och de har gjort en stor insats. TACK till alla!
Läser en ledare i Sticket som jag skrev 1993: ”Carol Lurie, en amerikansk mamma, talade med stort engagemang. Stundtals med sorg, besvikelse, men sedan med en stark utstrålning av kampvilja. Hon hade aldrig gett sig. En dag ska hon vinna.”
Jag hade träffat Carol Lurie och de andra idealisterna som i slutet på 70-talet grundade Juvenile Diabetes Research Foundation, världens största bidragsgivare till typ 1-forskningen. ”Hennes son fick diabetes när han var 10 år. Man fick de vanliga beskeden. Ledsamt, men inget att göra åt. Man får vara glad att det går att leva med diabetes. Men visst blir det jobbigt. Carol Lurie förstod vad som väntade men hon vägrade finna sig i denna pessimism. Det måste gå att göra något för hennes barn. Forskning är enda möjligheten.”
Så skrev jag 1993. Jag skulle kunna fortsätta att citera ledaren, om hur det är att ha typ 1-diabetes, hur man kan hata sin sjukdom, men så får man inte säga, för diabetes är ju enligt vissa ingen ”sjukdom”, utan bara ett tillstånd. Som att ha glasögon, men lite värre. Man mår ju så bra, ”kan äta vad som helst när som helst och leva som alla andra”... eller?
Jag skrev 1993 om hur svårt det är för folk att förstå varför man ska skänka pengar till forskning om en sådan sjukdom – om alla redan är så nöjda, ”friska”, och ”lever som alla andra”. Carol Lurie och de andra mammorna sa sanningen och de fick folk att förstå.
När Barndiabetesfonden ville ändra på hymlandet blev det ett ramaskri, från diabetesföreningar, från barndiabetesteam, från föräldrar och patienter! Barncancerfonden vågade visa att det finns en tom stol, vilket ger hundratals miljoner per år. Men jag vågar nog inte ens själv berätta om de stolar som står tomma, där de som jag träffade när de fått diabetes som barn skulle ha suttit. ”Men vi har ju vår knut. Typ 1-diabetes slår en knut på livet.” Knut hur då? Gör den ont? Bra tanke. Hoppas folk förstår!
”Minnen och känslor blandas. Jag känner mig glad över att Barndiabetesfonden faktiskt bildades 1989, över att Barndiabetesfonden har överlevt, och med råge passerat 200 miljoner i anslag till forskning om typ 1-diabetes i Sverige.”
När jag tänker tillbaka på allt och alla som ställt upp och kämpat för Barndiabetesfonden känner jag mig varm. Men när jag tänker på de som motarbetat Barndiabetesfonden, och därmed forskningen, blir jag arg. Och besviken över att 30 år efter ledaren 1993 så kan vi ju varken bota eller förebygga sjukdomen!
Men nu är det väl ändå så mycket bättre, med smarta pumpar och sensorer, så att man kanske mår tillräckligt bra? Behövs forskningen? Ja, den behövs! För just dig eller för ditt barn kommer det gå bra, måste det gå bra! Men det går tyvärr inte bra för alla med typ 1-diabetes, inte ens i Sverige. Vi behöver en stark forskningsfond, som inte endast samlar in pengar till utflykter, eller till lekterapi på barnkliniker (skattefinansierad sjukvård), utan främst till forskning. Gärna kunskap och stöd, men det diabetesbarnen i Indien, Tanzania och även Sverige behöver mest av allt, är att bli botade, eller att helst aldrig få diabetes.
Där det finns forskningsresurser görs det framsteg, vare sig det gäller cancer eller rymdresor. Det kostar tyvärr jättemycket. Men det går! Jag litar på Barndiabetesfonden och på att du som läser ger rejält stöd!
Nu blir det inga fler ledare från mig, inga fler krav eller förväntningar. Däremot berättar jag gärna om vad som händer inom forskningen, och svarar på frågor i den mån jag kan. Forskningen går framåt! Jag är optimist. Det kommer att göras framsteg!
Vi vinner kampen!
Johnny Ludvigsson
Senior professor i pediatrik
Skicka e-post till Johnny
Hedersordförande och grundare av Barndiabetesfonden samt professor vid Linköpings universitet.
Det här är en artikel från Sticket 2023 nr 2.
Vill du få hem tidningen Sticket till din brevlåda? Bli medlem genom att fylla i formuläret nedan.