Han sprang 22 mil under glödande sol – i pyjamas!
Senast uppdaterad: 2024-04-16
I juli tidigare i år sprang Anders Norén som enda svensk loppet Badwater 135.
– Intensiteten av värmen går inte riktigt att beskriva, säger han.
På dagarna var han tvungen att vara täckt från topp till tå, iklädd ökenkeps, isfylld bandana och en pyjamasliknande dräkt, som sprejades med iskallt vatten av det medhjälpande teamet.
Anders tillsammans med fru Sofia Gottberg Norén, som leder teamet som stöttar Anders Norén under loppet. Foto: Sofia Gottberg Norén
För att acklimatisera sig något inför loppet badade Anders bastu varje dag 28 dagar i sträck hemma i Sverige.
Med sina 135 miles (vilket motsvarar 21 mil och 7 kilometer), med betydligt mycket mer stigning än nedförslut, då loppet startar på det kontinentala USA:s lägsta punkt – Badwater Basin, Death Valley – och går i mål på den högsta – Whitney Portal – är loppet något alldeles extra. Därtill måste det klaras av på 48 timmar.
Inte minst sömnbristen kan vara ett problem. Efter 17 mil på benen försökte Anders Norén sova. Men det gick inte. Efter 15 minuters vila var han i gång igen. Som ett resultat av sömnbristen såg han under en period alla möjliga slags syner framför sig. Bland annat hoppade han åt sidan för imaginära ormar som låg längs vägen.
Senare lyckades han dock få till en 17 minuters lång sömn på ett liggunderlag vid sidan av följebilen, vilket gjorde susen.
Så ska man vara klädd under varma dagar. Foto: Sofia Gottberg Norén
Blodsockret spelade honom ett spratt den första natten. Spelet mellan mat, insulin och ansträngning fungerade inte riktigt som han var van vid.
– När jag springer långa sträckor brukar ju blodsockret gå ned. Nu gjorde det inte det på samma sätt. Det låg kvar högt. Jag skulle tro att värmen var orsaken till det.
Det gjorde att han blev lite rädd för att äta. Samtidigt borde han naturligtvis göra det, det är orimligt att springa en så lång sträcka som Badwater 135 utan ordentligt med energi i kroppen.
Till slut övertalar teamet honom ändå att stoppa i sig mer energi. Och det hela går bra. Blodsockret stabiliserar sig.
Han stapplar slutligen i mål på 36 timmar, 39 minuter och 48 sekunder.
Anders Norén fick typ 1-diabetes när han låg i lumpen, för drygt 30 år sedan. På sjukhuset oroade han sig för vad som skulle hända med en planerad skidresa ett par veckor senare.
– Jag träffade en väldigt bra läkare. ”Det är klart du ska åka på den”, sa han.
Den inställningen har präglat Anders Noréns förhållande till sjukdomen.
– Jag upplever inte att sjukdomen hindrar mig från det jag vill göra.
Men vari består egentligen nöjet att springa 217 kilometer i bastuvärme iklädd pyjamas?
– Det är utmaningen, att jag klarar av det. Det är det, tillsammans med naturupplevelsen, som är grejen. Till saken hör att jag inte gillar att springa i värme, så det här blev en lite större utmaning än vanligt.
För varje sprungen kilometer valde Anders Norén att skänka en dollar till Barndiabetesfonden, 217 totalt.
Bruno Lundgren
Det här är en artikel från Sticket 2022 nr 4.
Vill du få hem tidningen Sticket till din brevlåda? Bli medlem genom att fylla i formuläret nedan.