Det händer i kroppen när du tränar
Senast uppdaterad: 2024-02-28
Många med typ 1-diabetes har upplevt obehagligt lågt blodsocker vid träning. Och då har det sannolikt handlat om en lågintensiv aktivitet som att jogga, cykla eller simma.
– En typ av träning med liknande intensitet under en längre tid. Sådan träning kallar man aerob träning, säger Sara Vikström Greve, som till vardags är diabetesläkare på diabetesmottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
– Allting i kroppen blir bättre av att man tränar. Jag blir väldigt ledsen när jag stöter på personer med typ 1-diabetes som inte vågar träna.
Därför har hon tagit på sig uppgiften att hjälpa personer med typ 1-diabetes, att förstå vad som händer i kroppen när man tränar.
– Aerob träning är en träningsform där man inte bildar mjölksyra, men där musklerna använder upp till 50 gånger så mycket kolhydrater än när man vilar. Det är bland annat av den orsaken man kan få lågt blodsocker.
Då går det ner och upp – och ner igen!
Vid längre lågintensiva träningspass – aerob träning – som till exempel jogging, kan blodsockret bli lågt. Musklerna gör av med upp till 50 gånger så mycket kolhydrater som normalt.
Vid högintensiv träning – anaerob träning – som till exempel intervallträning eller styrketräning, kan blodsockret stiga. Musklerna behöver mer energi och bildar mjölksyra, och glukosdepåerna i musklerna skickar ut glukos. Men upp till 24 timmar efter den anaeroba träningen blir musklerna mer insulinkänsliga och därför kan blodsockret sjunka.
En person utan diabetes gör naturligtvis av med lika mycket kolhydrater vid aerob träning. Skillnaden är att den personens kropp har förmåga att dra ned kraftigt på sin insulinproduktion. Det måste personer med typ 1-diabetes reglera själva. Kroppen blir också mer känslig för insulinet vid träning, viket ytterligare ökar risken för låga blodsockernivåer.
Nyckelordet är aktivt insulin, menar Sara Vikström Greve. Det är både det långtidsverkande och korttidsverkande. Ska man träna inom en och en halv timme efter måltid är ett riktmärke att dra ned 50 procent av sin måltidsdos.
Vilket alltså gäller aerob, lågintensiv träning som varar mer än en halvtimme.
Samtidigt måste man prova sig fram lite grann och se hur det fungerar för en själv. Det finns flera scheman över hur insulindosen samt kolhydrater ska varieras vid olika aktiviteter, men det ska också vara enkelt, så man kommer ut på träningen utan längre komplicerade ekvationer, menar hon. Då kan man justera efter hur det fungerar, när erfarenheten ökar. Variablerna är flera. Hur länge och hur hårt kommer träningen bli? Sticker man ut och tränar direkt efter måltiden eller just en och en halv timme efteråt?
– Tränar du redan en halvtimme efter måltid måste du antagligen reducera insulinet ännu mer, eftersom att man har mer aktivt insulin i blodet efter måltidsdosen till maten. Och går tiden längre än en och en halvtimme innan träningen kommer igång, så får man antagligen högt blodsocker eftersom man tagit mindre insulin under måltiden.
Den andra typen av träning att förstå är anaerob träning, det vill säga intensiva pass där mycket muskelstyrka används, såsom styrketräning eller korta intervallpass.
Vid anaerob träning uppträder blodsockret tvärtom jämfört med vid aerob träning.
– När man använder musklerna väldigt kraftigt behöver de mer energi och syre, och därför bildas det mjölksyra. Dessutom frigörs glukosdepåerna i musklerna och skickar ut glukos.
Detta gör att blodsockret snarare stiger vid anaerob träning, vilket förstås innebär att man vid anaerob träning inte bör reducera sin insulindos.
Problemet med anaerob styrketräning kan vara att förutse när blodsockret stiger. Det kan inträffa under träningspasset eller kort därefter.
Men sen kan det gå åt andra hållet igen. När musklerna har jobbat hårt under ett anaerobt träningspass blir de mer insulinkänsliga under en period som kan sträcka sig till upp till 24 timmar, och under hela den perioden kan man alltså lättare få lågt blodsocker.
– Det är väldigt individuellt hur det blir. Men det betyder att några kommer att behöva snabbverkande insulin, för att undvika att bli för höga, men man ska vara försiktig med det eftersom att insulinkänsligheten senare ökar.
Många träningsformer innehåller både aerob och anaerob träning. Lagsporter som fotboll och hockey, eller racketsporter, eller kanske ett spinningspass på gymmet, innehåller både lättare perioder och tyngre. Så hur ska man då hantera insulintillförseln? Framför allt beror det på hur det mixade passet är uppbyggt. Är det väldigt många stunder där musklerna jobbar stenhårt och sprutar ut socker, ja, då kanske blodsockret stiger. Eller är det bara någon enstaka stegring under passet? Man måste helt enkelt lära sig att bedöma och uppskatta hur ens kropp fungerar under olika typer av träningspass. Men generellt sett, menar Sara Vikström Greve, innehåller ett mixat pass vanligen betydligt mer tid med lågintensiv aktivitet än högintensiv, varför det är troligt att de flesta får ett blodsocker som går ner en aning. Men det är såklart olika vid olika träningsformer och träningsmål.
Därtill spelar det ju också roll hur vältränad en person är. Vissa kan få mjölksyra av att promenera uppför en lättare backe. Medan någon annan kan jogga en mil på 45 minuter mer eller mindre opåverkad.
Ska man hålla igång riktigt länge gäller det att fylla på med kolhydrater för att inte bli för låg. Och kanske inte bara för blodsockrets skull, utan även för prestationen, för att ha energi att springa långt till exempel. Sara Vikström Greve använder själv måttet 10–20 gram kolhydrater var femte kilometer, som ett grovt riktmärke vid till exempel halvmaraton.
– Det är ju så himla bra på maraton, för där finns ju vätskedepåerna var femte kilometer, säger hon glatt.
Men om ett stort skäl till att man motionerar är att man vill gå ned i vikt, kan det bli lite krångligare med påfyllningen.
– Då vill man kanske inte gå plus i energi när man tränar. Men om man minskar insulinet tillräckligt mycket bör man inte behöva fylla på så mycket.
För att styra insulintillförseln bäst möjligt, måste man lära känna sin pumps funktioner. Om pumpen till exempel har ett blodsockermål som innebär att den skickar iväg ett litet insulinshot då och då, så vill man inte att den ska göra det just som man står redo med löparskorna på sig. Därför måste man tänka lite annorlunda när man tränar med de nya smart-pumparna, där ett högre blodsocker innan träning kan orsaka en korrektionsdos som ställer till det.
Alla med typ 1-diabetes som tränar en hel del vet också, dessvärre, att blodsockret inte alltid uppför sig som det brukar, även om förutsättningarna tycks vara precis desamma från en gång till annan.
Adrenalin är ett hormon som kan spela ett spratt i blodsockerekvationen. Många med typ 1-diabetes har märkt att blodsockret av någon anledning kan bli högre vid tävlingssituationer.
– Då är man lite stresspåverkad och har fått en adrenalinkick. Det är orsaken till det högre sockret, och höjden av sockret kan vara svår att förutse. Om man vet att det kan inträffa ska man kanske avvakta med den där extra Dextron inför loppet eller fotbollsmatchen som betyder mycket.
Sara Vikström Greve har tränat mycket sedan åtta-, nioårsåldern. I tonåren tävlade hon som friidrottare i juniorlandslaget, långt före pumparnas tid. Intervallpassen i skogen minns hon som jobbiga. Då hade hon fickorna fulla av druvsocker och godis för att inte bli för låg. På den tiden startade hon sådana pass med lite högt blodsocker.
– För att liksom ha råd att gå ner i blodsocker under träningen.
Men nu, med pump, undviker hon i stället att vara hög före träning – just för att pumpen inte ska hinna skicka iväg insulin.
Och även om det för det allra mesta går enligt plan för Sara när hon tränar, kan det fortfarande inträffa konstigheter. När hon för ett tag sedan skulle springa fem kilometer så fort hon kunde, då visade det sig att hon hade 18 mmol/l i blodsocker när hon kom i mål.
– Det var nog rätt så mycket på grund av adrenalin, skulle jag tro.
Riktigt spontan är hon aldrig med sin träning.
– Ibland på helgen kan jag känna, "åh, nu skulle jag jättegärna vilja sticka ut och springa". Men så har jag precis käkat frukost, massa bröd och tagit full dos insulin. Då vet jag att det inte går, för man vet att jag kommer att vara låg om tjugo minuter. Det tycker jag är jätteirriterande. På det sättet påverkar sjukdomen mitt liv, för med typ 1-diabetes måste man hela tiden vara förutseende.
Sara Vikström Greves övertygelse är att träning är bra. Hon blir ledsen när hon möter personer med typ 1-diabetes som inte vågar att träna på grund av sin diabetes. Hon menar att det oftast är tillräckligt att ha koll på de olika träningsformerna – aerob eller anaerob, lågintensiv eller högintensiv.
Egentligen har Sara Vikström Greve bara en brasklapp, det är att om man tar för lite insulin, och man ska börja träna med ett högt blodsocker över 15, då ska man mäta ketonerna. För har man ketonbildning, kanske för att det har varit vajsing med pumpen, då behöver man helt enkelt insulin för att inte riskera syraförgiftning, ketoacidos.
– Mycket kan hända med blodsockret vid träning. Men vet man varför det händer blir det lättare att parera, säger hon.
Bruno Lundgren
Redaktör/skribent, Tidningsmakarna
Skicka e-post till Bruno
Bruno är skribent och redaktör för contentbyrån Tidningsmakarna som sedan 2022 hjälper till att skriva artiklar för Barndiabetesfonden och tidningen Sticket.