Reversera typ 1-diabetes genom livsstil?
Senast uppdaterad: 2024-12-04
Fråga:
Hej Johnny!
Jag såg ett klipp med dig på Youtube. Det var nyhetsmorgon 2017. Där fick du frågan vad ökningen beror på och det verkar ju inte finnas något direkt svar på det nu sju år senare heller.
Min son fick diabetes 1 för två år sedan, sju år gammal och man går ju i ständiga tankar om varför och så klart skuldbelägger man ju sig trots att man inte vet varför.
Det jag undrar över är om diabetes särskiljer sig från vissa andra autoimmuna sjukdomar i det avseendet att vissa andra autoimmuna sjukdomar verkar kunna reverseras genom förändringar i livsstil. I alla fall vittnar tusentals kommentarer om detta på olika klipp på youtube. Exempelvis psoriasis, reumatism. Ett syskon fick diagnosen MS men den har legat i remission under 10 år nu exempelvis.
Med diabetes verkar inte detta kunna hända. Har du några tankar varför det förhåller sig så.
Jättetacksam för svar och allt viktigt arbete du utför.
Med vänlig hälsning,
en pappa
Svar:
Hej! Tack för din fråga. Förstår att många föräldrar känner skuldkänslor, trots att ingen kan hjälpa att ens barn har fått typ 1-diabetes. Att man har vissa gener kan man ju inte hjälpa, och vad gäller miljöfaktorer så VET vi ju inte i ett enskilt fall varför någon får typ 1-diabetes, även om vi känner till statistiska samband med olika miljöfaktorer som till exempel infektioner, snabb viktökning/tillväxt, svår stress.
På din fråga om möjligheten att påverka andra autoimmuna sjukdomar med livsstil kan jag för lite men känner mig lite tveksam. Eftersom det är oerhört stor variation på svårighetsgrad och förlopp på många autoimmuna sjukdomar så är det svårt att veta vad som är spontan variation och vad som beror på förändrad livsstil. Vad gäller MS, som ditt syskon drabbats av, så finns de som dör av MS inom två år, och de som har väldigt lindriga symtom under decennier, med tiotals år då inget händer. Samma gäller reumatisk sjukdom, medan psoriasis är tveksamt om det alls alltid är autoimmun sjukdom.
Typ 1-diabetes har kanske ett lite mer enahanda förlopp, men ändå med viss variation. Förlusten av egen insulinsekretion går snabbare för barn än om man insjuknar som tonåring. Insjuknar man som vuxen kan det gå mycket långsamt med viss bibehållen funktion av de insulinproducerande cellerna under decennier. Många får sjukdomen (dvs har multipla autoantikroppar) utan att det får så uttalad effekt, så de insjuknar kliniskt först efter många år när den egna insulinsekretionen inte längre räcker. Andra kraschar i en mycket mer dramatisk sjukdomsprocess, och det gäller ju yngre barnet är, vilket åtminstone delvis kan bero på att i barndomen ökar insulinbehovet snabbt med tillväxt och de insulinproducerande cellerna tvingas frisätta insulin i snabb takt, vilket också kan leda till att cellerna dör av stress (oxidativ stress) och inte enbart av autoimmun attack.
I korthet: Tyvärr vet vi inget bra sätt att förhindra utveckling av typ 1-diabetes, eller ändra förloppet, med förändring i livsstil. Men god fysisk aktivitet, normal viktutveckling, sund kost med tillräckligt med mineraler och vitaminer med mindre snabba kolhydrater, och god psykosocial situation KANSKE kan ha viss positiv effekt.
Vänliga hälsningar, Johnny