Hur diagnostiseras typ 1-diabetes?

Vid symtom kontrolleras blodsockervärdet genom ett blodsockerprov. Detta görs genom att man testar blod från fingret eller armvecket. Om värdet är högre än 12,2 millimol per liter (mmol/l) vid stick i fingret, eller 11,1 mmol/l vid stick i armvecket, har personen diabetes.  

Diagnosen typ 1-diabetes ges också om personen har fasteblodsocker över 7,0 mmol/l, spontant blodsocker högre än 11,1 mmol/l en gång i kombination med symptom, på diabetes eller två gånger utan symptom. 

HbA1c (långtidsblodsocker) 

Ett förhöjt HbA1c på 48 millimol per mol (mmol/mol) eller mer är också godkänt som kriterium för diagnosen diabetes.  

Läs mer om att mäta blodsocker här. 

Vilken sorts diabetes är det? 

Tidigare har man ställt diagnosen typ 1-diabetes med hjälp av klassiska symtom, som viktnedgång och att man kissar mycket, tillsammans med ett förhöjt blodsocker. För att vara säker på att det är typ 1-diabetes, som 98 procent av svenska barn får, testas i Sverige nyinsjuknade barn, och ibland även vuxna, för förekomst av så kallade autoantikroppar (tecken på att immunförsvaret attackerar den egna vävnaden), HLA (genetisk vävnadstyp) och C-peptid (prov som mäter kvarvarande egen insulinproduktion).  

Prover för att fastställa diagnosen typ 1-diabetes

Autoantikroppar 

När kroppens immunförsvar attackerar kroppens egna cellöar i bukspottkörteln bildas så kallade antikroppar mot de insulinproducerande cellerna. Det kan exempelvis vara autoantikroppar mot insulin (IAA), mot GAD (GADA), mot enzymet tyrosinfosfatas (IA-2A) eller mot zinktransportantigen (ZnT8A). Har personen en eller flera sorters diabetesrelaterade autoantikroppar talar det för typ 1-diabetes, även om enstaka autoantikroppar undantagsvis också kan ses vid typ 2-diabetes. 

HLA 

Nio av tio personer med typ 1-diabetes har vissa riskgener. Ett HLA-test kan därmed stärka diagnosen typ 1-diabetes. 

C-peptid 

C-peptid är ett prov som speglar kroppens egen insulinproduktion eftersom de insulinproducerande cellerna också producerar C-peptid i lika stor mängd. Om en person har C-peptid lägre än 0,20 nanomol per liter (nmol/l), särskilt om personen inte är fastande, så är värdet extremt lågt och talar för typ 1-diabetes. Om värdet är över 1,0 nmol/l talar det i stället för typ 2-diabetes. 

Ketoner 

Vid allvarlig insulinbrist bildas så kallade ketoner, syror som utgörs av aceton, smörsyra och ättiksyra. Höga halter av ketoner kallas ketoacidos och är ett livshotande tillstånd som kan kräva intensivvård. Hos barn är risken att få ketoacidos stor i samband med insjuknandet eftersom förlusten av egen insulinproduktion vanligtvis går fortare hos barn än hos vuxna. 

När mäts fasteblodsocker? 

Om det finns misstankar om diabetes hos någon med lätta symptom eller kraftig övervikt, och som har ett spontant blodsocker på 7,8 mmol/l - 11 mmol/l, kan blodsockervärdet kontrolleras på morgonen efter åtta timmars fasta. Om blodsockret är 7 mmol/l eller högre har personen diabetes även om den inte uppvisar symptom. 

Glukosbelastning (sockerbelastning) 

Glukosbelastning, som ofta kallas sockerbelastning, görs till exempel om ett fasteblodsockervärde visat 6,1-6,9 mmol/l. Först mäts blodsockret, därefter får personen dricka en sockerlösning, varefter blodsockret mäts varje halvtimme i två timmar. Om värdet efter två timmar är högre än 12,2 mmol/l vid stick i fingret, eller 11,1 mmol/l vid stick i armvecket, så har man diabetes. Är värdet i stället 7, 8 - 11 .1/12.2 mmol/l så har individen  nedsatt glukostolerans som bör följas upp. 

Skribent: Åsa Sturestig, Sakkunnig typ 1-diabetes, Barndiabetesfonden
Faktagranskare: Johnny Ludvigsson, Professor i Pediatrik, överläkare vid universitetssjukhuset i Linköping och typ 1-diabetesforskare.