Pappa Johan: Det här är vår historia

Akuten tänkte vi. Vad händer? Vi lekte ju precis här utanför och Oliver hade varit på förskolan på förmiddagen och nu ska vi in till akuten. Läkarens ord är lag så vi satte oss i bilen och åkte in till barnakuten på Karolinska i Solna. Detta var mitt i Corona-tider så bara en förälder fick följa med in. Oliver och hans mamma gick in och jag satte mig i bilen och väntade. Jag var helt övertygad om att vi skulle få åka hem och att det inte skulle vara någon fara. Sekunder blev till minuter, minuter blev till timmar. Till slut ringde Olivers mamma och berättade att vår son har fått typ 1-diabetes. Jag var helt övertygad om att de hade sett fel. Vad då att vår son har typ 1-diabetes? Är de säkra på det? Svaret blev (tyvärr) ja. Vi blir kvar här på sjukhuset några dagar eller en vecka. Här börjar vår resa.

Det tog några dagar för oss att förstå att detta var sant och att vår son kommer ha detta livet ut.

Ingen i vår släkt har typ 1-diabetes sedan tidigare, så varför skulle vår son få det? Tankarna började att snurra. Hade vi gjort något fel? Kunde vi ha gjort något för att förhindra detta? Vi fick snabbt lära oss att detta inte beror på vad man gör utan detta är bara något som uppstår utan att någon vet varför.

Vi visste ingenting om typ 1-diabetes innan. Vi trodde väl som de flesta att man tar någon insulinspruta vid måltid och sen är allt som vanligt. Med mera kunskap nu så förstår vi att vi hade helt fel. För er som inte förstår vad det innebär så ska jag här nedan skriva om hur en kort vardag ser ut för oss.

En helt vanlig dag för oss

Vi börjar dagen med att kontrollera blodsockervärdet genom ett stick i fingret. Om blodsockervärdet är bra kan vi börja planera inför frukosten. Om blodsockervärdet är för lågt måste Oliver få en Dextrosol och sedan måste ett nytt test göras efter cirka 15 minuter. Om det värdet är bra så kan vi nu förbereda för frukosten. Vi uppskattar hur mycket frukost han kan tänka sig att äta, och sedan räknar vi ut hur många kolhydrater som finns för att sedan räkna ut dosen insulin som måste ges.

Nu kommer spruta nummer 1: Levemir. Det är ett långtidsverkande insulin som ges morgon och kväll. Denna sticks i benet.

Spruta nummer 2: Fiasp. Insulin Oliver får inför måltider. Denna tas i magen. Nu kan Oliver äta sin frukost.

Om allt går som tänkt, det vill säga att Oliver äter upp precis den mängd vi har räknat med, så är allt frid och fröjd. Om han har ätit för lite måste vi ge honom något annat för att täcka upp de kolhydraterna, annars kommer blodsockervärdet att sjunka då dosen insulin blev för stor. Om han vill äta mer så kommer hans blodsockervärde att stiga istället.

Efter två timmar är det dags att kolla värdet igen. Om det är lågt måste Oliver få i sig något, till exempel en frukt. Sedan kommer vi till lunchen och här är det samma visa som för frukosten (se ovan).

Efter två timmar ska vi kolla värdet igen. Frukt eller smörgås om blodsockret är lågt.

Nu är det dags för middag och samma visa som för frukost och lunch gäller här. Efter två timmar är det dags att kontrollera värdet igen och ge något om det är lågt.

Sist men inte minst så är det dags för kvällsmål. Samma sak här som för frukost, lunch och middag. Efter måltiden är det dags för att ge Levemir igen innan det är dags att sova.

Vi brukar göra en sista koll när vi går och lägger oss vid 22-tiden. Om värdet är lågt eller högt får vi kolla igen strax innan 23 om vi behöver göra något och ta ett nytt beslut då.

Som ni ser så är det en hel del att göra, tänka på och ha kontroll över. Ständigt, 24/7.

Inte nog att det är allt ovan så är svårigheten att han är så liten. Därför är det svårt att beräkna hur mycket han kan tänkas äta och om han ens kommer att äta, svårt att veta hur aktiv han kommer vara. Ju mer aktiv han är desto mer kolhydrater behöver han.

Men vi kämpar på varje dag för att han ska må bra! Vi har även börjat att tillverka armband av pärlor som vi kommer att sälja. Pengarna vi får in skänker vi till forskningen och i det här fallet Barndiabetesfonden.