Hon blev diabetesmamma på 60-talet
Senast uppdaterad: 2021-11-04
Anna-Greta Dahlén är idag 90 år gammal och bor i Karlstad. Hon växte upp i Sunne i Värmland och arbetade före pensionen som telegrafexpeditör på Televerket. Tillsammans med mannen Lars fick hon barnen Magnus, Anders och Erik. I april 1960, strax efter Magnus tvåårsdag, insjuknade han i typ 1-diabetes.
Magnus och Anders skottar snö utanför familjens hem i Sundsvall 1963. Foto: Privat.
– Dagen efter hans kalas var vi på kontroll på vårdcentralen eftersom han hade varit så snorig. Då sa de ordet diabetes och att han hade visat socker i urinen men vi förstod inte vad det innebar. Det enda man visste var att sjukdomen kallades för sockersjukan och att man skulle ta en spruta varje morgon. Vi blev inlagda på sjukhuset i en vecka och sen var det bara att lära sig ta hand om sjukdomen själv. Det fanns ju ingen diabetesspecialist och inte heller några hjälpmedel på den tiden, säger Anna-Greta.
Hjälp oss nå en framtid utan typ 1-diabetes
Hjälp oss bota alla barn, ungdomar och vuxna som lever med typ 1-diabetes. Skanna QR-koden eller swisha valfritt belopp till 900 05 97 och märk din gåva "Hjälpa".
Du kan enkelt ladda ned bilden och öppna den i din Swish-app för att ge en gåva till forskningen.
Utöver de dagliga insulininjektionerna lades stor vikt vid kosten och en noggrann tidsplanering för dagens alla mål.
– Jag minns att läkaren sa att det var viktigt att äta regelbundet och att hela tiden planera tre-fyra timmar framåt. Vi räknade inte kolhydrater men jag fick några tabeller och då kunde jag lära mig i innehållet i exempelvis mjukt eller hårt bröd. Det här var ju inget som var allmänt känt så jag fick försöka lära mig det själv. Samtidigt var läkaren tydlig med att Magnus skulle få tårta som alla andra när han fyllde år. Han tyckte inte att Magnus skulle särbehandlas för sin diabetes, säger hon.
”En noggrann diet leder till bättre blodsockerbalans”
Johnny Ludvigsson är professor i pediatrik vid Linköpings universitet och han har forskat om typ 1-diabetes i nästan 50 år. Han berättar att rekommendationerna som Anna-Greta och hennes familj fick gällande kost liknade rekommendationerna som gavs under 1970-talet.
– På 1970-talet fick man lära sig att man måste undvika sötsaker, även om man får göra undantag vid exempelvis en födelsedag, och det ledde till att de patienterna ofta hade bra blodsockerbalans. Vi behandlade våra patienter väldigt aktivt och hade mycket noggrannare diet än vad som rekommenderas numera, vilket gjorde att de var jämnare i sitt blodsocker. Idag finns det en sorts tendens att många tänker att det är väldigt viktigt att få äta vad som helst, när som helst och hur mycket som helst, så länge man reglerar sitt insulin efter det. En del klarar det bra men en del dåligt. Bra kost, med regelbundna tider, som man kanske kan kalla ”noggrann diet” bidrar till bra blodsockerbalans, säger han.
"Anders var en liten idrottskille", säger Anna-Greta. På bilden tävlar Anders i långfärdsskidor 1974. Foto: Privat.
1975 insjuknade sonen Anders också i typ 1-diabetes. Under den här tiden fanns många teorier om varför barn drabbades av sjukdomen, minns Anna-Greta.
– Anders var en liten idrottskille. När han var 14 år läste jag någonstans att idrotten kanske var orsaken, att för mycket aktivitet gjorde att barn och ungdomar drabbades av typ 1-diabetes. Några tänkte även att det kunde röra sig om att man åt för lite mat eller att man åt för mycket socker, säger hon.
Johnny Ludvigsson berättar att en stor del av dåtidens forskning fokuserade på att undersöka om virusinfektioner kunde vara en orsak till att barn insjuknade i typ 1-diabetes. Han är förvånad över att Anna-Greta fick läsa att idrott kunde vara orsaken.
– Att idrott skulle vara orsaken har jag aldrig hört någon säga. Det måste ha varit extremt ovanligt, även på den tiden. För 50 år sedan drev vi frågan om att fysisk aktivitet är väldigt värdefullt. Jag är nästan säker på att de flesta visste att fysisk aktivitet är en hörnsten. Insulin, bra kost och fysisk aktivitet är hörnstenarna i behandlingen av typ 1-diabetes, säger han.
Idag är Magnus och Anders vuxna och har hittills klarat sig utan komplikationer eller följdsjukdomar. Trots att de som barn inte hade tillgång till hjälpmedel eller diabetesteam tror Anna-Greta att sjukdomen är tuffare för dagens diabetesföräldrar.
Anders, Erik och Magnus 1969. Foto: Privat.
– De hade en välskött diabetes och jag fick vara tjänstledig i sju år efter att Magnus kom. För dem föräldrar som får ett barn med typ 1-diabetes idag och ska jobba samtidigt så förstår jag att det är tufft alltså. Det här är ju en anhörigsjukdom också som finns med en dygnet runt. Ansvaret som ligger hos anhöriga när det kommer till typ 1-diabetes är så extremt tufft. Det är en fantastisk utveckling med dagens sensorer och pumpar, men jag hoppas att vi i framtiden ska kunna göra så att man slipper drabbas av typ 1-diabetes, säger hon.
Hjälp oss nå en framtid utan typ 1-diabetes
Hjälp oss bota alla barn, ungdomar och vuxna som lever med typ 1-diabetes. Skanna QR-koden eller swisha valfritt belopp till 900 05 97 och märk din gåva "Hjälpa".
Du kan enkelt ladda ned bilden och öppna den i din Swish-app för att ge en gåva till forskningen.
När tror du att vi hittar ett botemedel?
– Jag hoppas att vi närmar oss ett botemedel inom kanske fem år. Det är därför det är så extremt viktigt att stötta Barndiabetesfonden så att forskningen kan nå nya framsteg. Jag är månadsgivare och tror att det är viktigt att samhället bidrar och börjar lära sig mer om den här sjukdomen, säger hon.
Pontus Keskisärkkä
Kommunikatör, Barndiabetesfonden
Skicka e-post
Våra kommunikatörer arbetar med att producera texter och artiklar om allt som rör typ 1-diabetes.