Denna webbplats använder cookies för att ge dig den bästa möjliga upplevelsen. Fortsätter du innebär det att du accepterar att cookies används.
{{ node.Name }} {{ node.Name }}

Hans spanar - kan man träna med ett blodsocker över 15 mmol/l?

Ett av de ämnena där jag fått flest frågor om genom åren, i diverse slutna forum för personer med diabetes och anhöriga, är rekommendationen om att undvika träning om glukosvärdet är över 15 mmol/l.

Jag vet inte hur många gånger jag besvarat dessa frågor. Jag tycker rådet att undvika träning över 15 mmol/l är en myt, det är inte så svartvitt. Jag gick till Peter Adolfson, Barnöverläkare Kungsbacka barnmottagning, Region Hallands sjukhus, och kanske den främsta i Sverige inom träning vid typ 1-diabetes.

Vad säger du Peter om detta, håller du med mig om att det är en myt att undvika träning om glukosvärdet är över 15 mmol/l?

Peter: Glukos nivån 15 mmol/l är ingen exakt gräns men är den som oftast är använd inom litteraturen som avser vuxna med samtidigt diabetes och fysisk aktivitet. Bland barn och unga har man valt 14 mmol/l som gräns och nedan ser du en
översättning av den tabell som lite förklarar vilka åtgärder som krävs vid förhöjda ketonnivåer. Någon bakomliggande studie har jag inte funnit utan det gäller att tänka och att utgå från vad som utgör ens normaltillstånd. Om glukosvärdet normalt ligger mellan 4 och 10 skall ett upprepat högt glukosvärde över 14 mmol/l (trots korrektionsdos) leda till en kontroll av blodketoner. Detta sker i min mening alltför sällan. Klart är för övrigt att blodketonvärde >3 mmol/l bör föranleda direkt transport till sjukhus i det fall individen normalt äter normalkost och inte low-carb-high fat (LCHF). Man behöver då utreda om keto acidos, ett ytterst farligt tillstånd föreligger. Vid ketonvärde mellan 1,5 och 3 skall fysisk aktivitet också undvikas och åtgärder skall vidtas enligt tabellen. I det fall individen tillämpar LCHF kan blodketonvärdet också vara tydligt högt och speglar då förstås bilden av svält, fettförbränning.
Risken för ketoacidos finns vare sig man äter normalkost eller LCHF då fysisk aktivitet adderas – aktiviteten kräver i sig energi och finns inte tillräckligt med substrat och/eller insulin, kommer kroppen att skapa än högre ketonnivåer. Risken för en ketoacidos blir uppenbar.


I förlängningen av ovan, många skriver dagligen i slutna forum att de fått detta råd, att undvik absolut all form av träning/rörelse om över 15 mmol/l. Jag tänker exempelvis promenad, som för många men inte alla har en positiv och glukossänkande effekt. Ni nämner ju detta i JDRF-dokumentet du var en av författarna till (The Lancet, Exercise management in type 1-diabetes: a consensus Statement), om inga eller låga ketoner så kan man absolut starta en lättare träning. Kan inte detta vara en bra rekommendation att sprida, eller vad säger du? Varför är råden uttalade att helt undvika detta, att döma av vad patienter och föräldrar upplever?


Peter: Att se glukosvärdet som en gräns är förstås felaktigt men en kvarleva från tidigare regler. En nära förestående tävling eller match kan leda till ett adrenalinpåslag till följd av stress eller att individen är ”laddad”. Detta leder enligt min erfarenhet ofta till glukosvärden över 14–15 mmol/l men man ser då inte en stegring av ketonvärdet. En alltför försiktig insulindos inför fysisk aktivitet skulle kunna leda till samma bild men så länge som det finns ”tillräckligt med insulin” för att förhindra en ökning av ketonbildningen föreligger ingen risk för fysisk aktivitet. En promenad skulle vid ovanstående tillstånd de facto vara bra, men även annan form av fysisk aktivitet. Notera tydligheten i tabellen i det att ketonvärde <0,6 mmol/l innebär ett klartecken för fysisk aktivitet oberoende av glukosvärde hos den som har en känd diabetes.


I dokumentet i The Lancet så talar ni även om ett favoritämne för mig: vikten av att inte minska insulinet för mycket utan även att tillföra glukos. Det finns en del som äter strikt LCHF vid typ 1-diabetes och även tränar
en hel del. Idéer om detta? Spontant tänker jag på att IOB lätt blir lågt, aktivt insulin, och funderar naturligtvis främst kring faran att hela tanken med LCHF är att befinna sig i ketos och då konstant ha ketoner på ett par mmol. Vad säger du omdetta?

Peter: LCHF var under ett antal år ett populärt begrepp och kanske något många vände sig till pga svårigheten att uppnå en bra glukoskontroll. Med kolhydraträkning, ny teknik i form av kontinuerlig glukosmätning, nya insulinpumpar med möjlighet till insulinsuspension för att förebygga låga glukosvärden och nya insulinsorter upplever jag att man kan uppnå en bra glukoskontroll även med normalkost. Givet är att man skall vara noggrann med kosten precis som med annat. LCHF är behäftat med andra risker. Bland barn och ungdomar vet vi att det finns en risk för försämrad tillväxt och effekten sett till hjärnans utveckling diskuteras också. Därför avråder vi alla försök i denna riktning bland barn
och unga. Idag är kanske Low-Carb-HighProtein (LCHP) det nya och istället för ett högt fettintag har man nu valt ett högtproteinintag – med andra risker som följd. En kost där man reducerar mängden kolhydrater leder förstås initialt till en minskad insulindos. Tömmer man sedan levern tillräckligt mycket på glykogen kommer kroppen att reagera genom att öka hormoner likt adrenalin för att tömma ut vad som tillfälligt kan behövas och med tiden kan en bild av insulinresistens senare uppstå – en ökning av motreglerande hormoner leder till en balansering i form av ökade insulindoser.

Detta är en situation som knappast är bra och den som står på en kolhydratreducerad kost bör förstå att andra risker kan förekomma ifall man inte har strikt kontroll och balanserar kosten exakt rätt. Ibland leder denna kostmodell till att andra svårigheter uppstår – kost är ofta förknippat med kultur och sociala mönster. En risk finns av att man upplever sig själv som tydligt annorlunda – något en del upplever som besvärande och till och med handikappande i vissa situationer. Om man klarar att uppnå en bra balans med LCHF eller LCHP är det min erfarenhet att man lika väl skulle kunna uppnå samma goda effekt på glukosvärdet via en kost med ett balanserat kolhydratintag. Summerat skulle det
mer kunna handla om att äta den mängd kolhydrater man förbrukar – inte för lite och inte för mycket samt kolhydrater av god kvalitet med ett bra fiberinnehåll. Ett intag av en stor mängd snabba kolhydrater som inte förbrukas är förstås inget man eftersträvar. Balans är det viktiga.

Jag tackar för mycket kloka ord av Peter

Nu kan vi anse frågan kring den där exakta gränsen där vi skall undvika träning utredd en gång för alla tycker jag. Resonemanget kring kost är sunt och vad jag förespråkat i flera år nu, med respekt för att vi människor är olika. Lathunden som Peter bifogade har han gjort själv. Artikeln i The Lancet finns här https://www.thelancet.com/journals/landia/article/PIIS2213-8587(17)30014-1/fulltext.
Ifall man inte vill skapa ett konto och ladda ner den kan man skicka mig ett mail på hans@diaebthics.com så skickar jag den.

Hans Jönsson
Vetenskaplig diabetesskribent
 Skicka e-post till Hans

Hans arbetar med att skriva populärvetenskapliga texter om tekniska hjälpmedel, kost och påverkansfrågor kopplat till typ 1-diabetes. Han skriver även artiklar för medlemstidningen Sticket, föreläser och arbetar som konsult.

Har du hittat språk- eller faktafel i texten? Mejla gärna oss på:
 korr@barndiabetesfonden.se   

×
  • {{ node.Name }}