Ludvig var nära döden
Senast uppdaterad: 2024-06-17
Bild: Privat
Familjen Lidbom
Familjemedlemmar: Ludvig, 3 år, mamma Josefin, pappa Victor, storebror Gabriel i himlen, Lova 7 år och Ebba-Liv 4 år.
Bor: Stockholm
Om Ludvig: En liten charmör och glädjespridare. Påhittig, glad och utåtriktad.
Josefins vädjan till omgivningen: Håll era barn hemma i minst 48 timmar efter det sista symtomet på magsjuka. Annars riskerar ni att utsätta barn med typ 1-diabetes för livsfara. Dessutom fortsätter magsjukan att drabba andra barn och personalen på förskolan.
Ett kristeam och narkosläkare tillkallas och rummet fylls av vårdpersonal. Tre sjuksköterskor håller fast en skrikande Ludvig medan de sätter infarter på honom. Läget är kritiskt och det finns ingen tid för den varsamma behandling som barn annars får. Ett blodprov har precis visat att Ludvigs blod har blivit surt och det är bråttom.
– Det blev kaos när svaret på blodprovet kom och vi förstod allvaret i hur sjuk Ludvig blivit på så kort tid. Vi har redan förlorat en son, Ludvigs storebror Gabriel, som dog i plötslig spädbarnsdöd precis före förlossningen. Nu flög tankarna iväg eftersom vi vet vad som händer när ett barn dör. “Nu kommer sjukhuskyrkan hit, vi måste ta kontakt med en begravningsbyrå, en gravsten ska beställas…” Mitt huvud gick omedelbart in i krisläge. Ludvigs värden var mycket dåliga och vi var livrädda för att det värsta skulle hända. Om blodet blev lite surare skulle han hamna i koma, och om värdet försämrades ytterligare lite grann skulle han dö. Det var väldigt små marginaler, berättar Josefin Lidbom.
Ludvig fick insulin och sockerlösning intravenöst och övervakades noggrant i väntan på att värdena skulle vända åt rätt håll. Länge var läget oförändrat men efter ett par timmar började blodvärdena förbättras. Ludvig skulle klara sig. Men vad var det egentligen som orsakade denna akuta situation?
– Ludvig fick magsjuka. Han hade fått typ 1-diabetes bara en månad tidigare, strax före sin 3-årsdag. Vi hade fått information om att magsjuka och typ 1-diabetes är en svår kombination, så när storasyster började kräkas flyttade vi henne till mormor och morfar. Men det var för sent. Ludvig blev sjuk och vi märkte snabbt att vi inte klarade situationen själva. Han fick inte behålla något, blev snabbt uttorkad och det var omöjligt att hålla hans blodsocker stabilt, förklarar Josefin.
För någon som har typ 1-diabetes kan en magsjuka bli livsfarlig eftersom det blir nästan omöjligt att kontrollera blodsockret.
– Det tog ett dygn innan läget blev så akut. Först blev vi inlagda och Ludvig kvicknade snabbt till tack vare vätskedroppet. Efter en natt på sjukhuset fick vi åka hem på permission men bara några timmar senare började han kräkas igen, fick kraftig diarré och blev blå om läpparna. Vi hade kontakt med vården som tyckte att vi skulle avvakta, men när Ludvigs allmäntillstånd försämrades och han blev blå runt munnen – inte bara om läpparna – fick vi åka in till sjukhuset. Vårdpersonalen trodde först inte att det var någon fara men när de tog ett blodprov blev det fullt pådrag, som jag berättade om tidigare. För ett litet barn kan det svänga åt fel håll väldigt snabbt.
”Tyvärr följer inte alla föräldrar reglerna kring magsjuka. Förskolan ringer ibland och berättar att ett barn har lämnats och att de vet att det inte har gått 48 timmar sedan sista symtomen.”
Ludvig överlevde men händelsen har satt spår i både honom och familjen.
– Fasthållningen och kaoset med all vårdpersonal var traumatiskt för Ludvig. Under flera månader har han sprungit och gömt sig bakom en gardin när det varit dags för stick i fingret eller byte av hjälpmedel. Nu har det vänt och Ludvig mår bra igen, men hans storasystrar är livrädda för att smitta honom när de blir sjuka. Äldsta dotter blir även orolig när hon hör Ludvigs blodsockerlarm pipa och har svårt att sova när det sker på kvällen. Vi föräldrar är givetvis också rädda för att Ludvig ska drabbas av magsjuka igen och isolerar de andra syskonen hos mina föräldrar så fort de blir sjuka.
Josefin kämpar för att få omgivningen att förstå faran med magsjuka vid typ 1-diabetes. Familj och nära vänner har nu koll, även förskolan förstår allvaret och informerar i varje veckobrev om 48-timmarsregeln och risken för ett barn med typ 1-diabetes.
– Tyvärr följer inte alla föräldrar reglerna kring magsjuka. Förskolan ringer ibland och berättar att ett barn har lämnats och att de vet att det inte har gått 48 timmar sedan sista symtomen. Det är nonchalant mot andra familjer och personalen men för Ludvig kan det innebära livsfara. Häromdagen ställde en pappa sitt barn i hallen och sprang därifrån – barnet hade blivit hemskickat föregående dag på grund av magsjuka. Förskolan fick till slut tag på pappan som fick komma och hämta barnet.
Josefin betonar att de flesta föräldrar följer reglerna men det räcker att några inte gör det för att smittan ska spridas.
– Egentligen skulle jag vilja att man utökade tiden efter sista symtom till 72 timmar och att även syskon hålls hemma, om det finns ett barn med typ 1-diabetes i barngruppen. Jag har även kämpat för att förskolan ska anlita ett städbolag som städar och sanerar ordentligt. Det är frustrerande att komma dit och se att städningen inte har utförts på rätt sätt. Vissa morgnar har jag stått och spritat alla handtag på hela förskolan innan jag har gått till jobbet.
– På kommande föräldramöte ska jag besöka alla avdelningar och berätta om vad som kan hända om ett barn med typ 1-diabetes får magsjuka. Om föräldrar får höra det direkt från mig kanske de tänker till en extra gång innan de lämnar sina barn för tidigt efter sista symtom, avslutar Josefin.
Text: Carin Brink
