Barndiabetesfonden
Plusgiro: 90 00 59-7  |  Bankgiro: 900-0597

Frågor och svar från Sticket

På den här sidan kan du ta del av ett antal frågor och svar som har publicerats i tidningen Sticket under 2008-2010. Läs svaret genom att klicka på den fråga du är intresserad av. Observera att svaren inte ersätter kontakten med ditt diabetesteam.

+

Vi har en 11-årig dotter. Hon har haft diabetes sen 5 år, och det har gått ganska bra, men vår läkare tycker att hon har för högt HbA1c (senast 7,7 %). Blodockret ligger oftast ganska bra på dagarna, och doktorn tror att orsaken till att HbA1c blir för högt är att blodsockret ligger för högt om nätterna. Och det kan faktiskt vara så för vi har aldrig kunnat bli av med rädslan för svåra känningar om natten. Tänk om vår flicka skulle dö av för lågt blodsocker på natten medan vi sov! Vi vågar aldrig ta den risken, så därför får hon aldrig lägga sig med lägre blodsocker än 8 utan att då äta lite extra. Har du några råd för att det ska bli bättre HbA1c? Hur farliga är egentligen känningar på natten?

Orolig mamma

Du är inte ensam i din oro. Jag har mött åtskilliga föräldrar, och faktiskt även patienter ända upp i tonåren, som resonerar och reagerar likadant som du! Känslorna tar överhand över förnuftet. För förnuftet borde säga följande:

1. Barn med diabetes ligger inte och dör av för lågt blodsocker på natten! OM ett barn skulle få en känning som är svår, utan att barnet således själv har vaknat innan (vilket är vanligast) eller att föräldrarna vaknar och kan hjälpa till (vilket också är vanligt), så skulle den svåra känningen i värsta fall leda till en medvetslöshetsattack och kanske ett krampanfall. Men det skulle gå över av sig självt och förmodligen skulle ingen veta vad som hänt på morgonen, såvida inte barnet hade bitit sig i tungan eller munslemhinnan och man då skulle misstänka något. Barn har nämligen kvar en god förmåga att själva bilda socker vid hypoglykemi samtidigt som effekten av det insulin som givits gradvis avtar.

2. Att råka ut för känning nattetid kan vara obehagligt men är inte farligt. Däremot kan man säga att HbA1c som ligger kring 7,7 % faktiskt på sikt är farligt. Det är alldeles för högt för att man ska kunna känna sig säker på att kunna undvika farliga skador på blodkärlen vilket kan skada både njurar, ögon och hjärta på sikt.

Att ge extra mat så snart blodsockret ligger under 8 mmol/l på kvällen betyder i praktiken att er flicka således aldrig får ha normalt blodsocker, i varje fall inte på förnatten. Däremot kan ni nog inte vara säkra på hur lågt blodsockret blir på efternatten, för det hänger mycket ihop med ex. föregående dags grad av fysisk aktivitet, om basinsulindosen som givits till kvällen hamnat lite annorlunda och tas upp snabbare eller långsammare o.s.v. Således invaggas ni egentligen i en falsk trygghet, samtidigt som det går ut över er flickas blodsockerbalans.. Har ni prövat glukossensor? Den kan ju ge er en bild av hur blodsockret faktiskt ligger under hela natten, och då kanske ni finner att det inte finns några perioder av lågt blodsocker på natten. Kanske kan ni på det sättet gradvis lära er att acceptera lägre blodsocker nattetid, vilket förmodligen skulle göra att HbA1c går ner.

Lycka till!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 2/2010)

+

Så vitt jag vet finns sex barn med diabetes i det samhälle vi bor. Gemensamt för dessa barn förutom ett av dem, är att minst en förälder har vuxit upp i samma villaområde i samhället, ganska nära varandra. Pappan till det enda barn som inte vuxit upp här var å andra sidan själv dagbarn i området under sin uppväxt. Är detta verkligen en slump?

Pappa till barn med diabetes

Tack för intressant information! Ibland när flera människor från samma områden drabbas av en viss sjukdom, så kan man fundera på genetiska faktorer, släktskap etc. men någon sådan förklaring kanske inte finns i det fall du beskriver. Det finns misstankar att vissa virus skulle kunna spela roll för uppkomst av diabetes hos barn, vilket skulle kunna förklara viss ansamling av diabetesbarn från ett visst område, men huruvida virus som smittat föräldrarna skulle kunna spela roll för att deras barn får diabetes är ännu mer oklart. Det finns också helt andra funderingar som kan gälla faktorer i kosten, toxiska ämnen etc. och under senare år har man börjat alltmer intressera sig för hur genernas förmåga att uttrycka sig kan påverkas av miljöfaktorer (så kallad epigenetik). Sådana förändringar av genernas funktion skulle kunna förklara en del gåtor, men ännu finns inga vetenskapliga bevis.

Det låter således lite märkvärdigt med denna ansamling du beskriver. Förklaringen kan vara någon faktor vi ännu inte identifierat, även om det fortfarande mycket väl kan vara en slump. För att om möjligt identifiera hur miljön påverkar uppkomst av diabetes hos barn bedrivs flera stora forskningsprojekt med stöd från Barndiabetesfonden, bl.a. ABIS (Alla Barn i Sydöstra Sverige) och DiPiS (Diabetes Prediktion i Skåne), och det pågår andra stora projekt i världen ex. TEDDY-projektet som är internationellt. Om alla som kan stöder Barndiabetesfonden, så bidrar det till den nödvändiga forskning som krävs för att en gång kunna lösa gåtan varför barn får diabetes. Då kanske vi också kan förhindra sjukdomen!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 1/2010)

+

Vår son Johan är 12 år. Han har nyligen gått in i Diamydstudien med GAD-vaccin, men nu är frågan hur det går med den behandlingen eftersom den kolliderar med vaccination emot svininfluensan. Hur ska man ställa sig till vaccination mot svininfluensan? Är det viktigt för diabetespatienter att bli vaccinerade? Och hur går det då med GAD-vaccinationen?

Vilsen förälder

Tack för viktiga frågor! Rent allmänt kan man nog tycka att svininfluensan blivit lite väl uppblåst. Även om det finns några fall av mycket svår sjukdom inte minst hos unga människor, så är det inte fråga om Digerdöden, utan för de allra flesta en ganska beskedlig influensa.

När vaccinationerna nu kommit igång så kommer riskgrupper att få förtur och barn med diabetes tycks räknas dit. Med rimligt välinställd diabetes så är infektionsförsvaret gott, så man har ingen anledning att tro att barn med diabetes blir sjukare än andra, men visst kan man tänka sig att influensan, såväl som varje annan febersjukdom, stör diabetesbalansen om man inte med hjälp av ökade insulindoser och tätare blodsockerbestämningar klarar att hålla blodsockret i schack.

Vissa oroar sig för vaccinets eventuella biverkningar, och det är för tidigt att säga hur vanliga biverkningar blir, men det s.k. adjuvant (tillsats utöver virus) som används för att stimulera immunförsvaret har teoretiska möjligheter att åstadkomma icke önskvärda effekter. Så det går nog inte att tveklöst rekommendera ena eller andra vägen, men fördelarna med vaccination för diabetespatienter som haft diabetes en tid överväger nog.

I ert fall är frågan ännu mer komplicerad. Ska GAD-vaccinationen få önskad effekt så bör man inte ge en annan vaccination närmare i tid än en månad enligt rekommendationen, och kanske är det också bra för att influensavaccinationen ska få fullgod effekt i sin tur. Blir det då kollision och man absolut inte vågar vänta med influensavaccinationen så kan man undantagsvis tänka sig att tillåta influensavaccination så nära inpå GAD-vaccinationen som 2 veckor, även om det inte är önskvärt.

Man bör då definitivt ge influensa och GAD på olika delar av kroppen och hålla reda på vad som getts var ifall man får svullnad, värk etc.

Hoppas ni blivit lite klokare! Beslutet måste ni fatta själva!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 4/2009)

+

När man får diabetes, kommer då det egna immunförsvaret även attackera andra delar av kroppen som lungor, hjärtat, huden, hår eller bara de celler i bukspottkörteln som producerar insulin?

Orolig tonåring

Tack för din fråga! Nej, du behöver inte vara speciellt orolig av just den anledningen! Typ 1 diabetes innebär att det egna immunförsvaret går till attack emot de insulinproducerande cellerna. Diabetes kan förvisso leda till att flera organ skadas på lång sikt, beroende på om blodsockernivån och HbA1c är för högt, men däremot går inte immunförsvaret regelmässigt till attack mot andra celler i kroppen.

Det är bara en ganska liten risk att man drabbas av ytterligare någon s.k. autoimmun reaktion. Om man har typ 1 diabetes så har man därvid i allmänhet en läggning, d.v.s. ökad risk, att utveckla också andra autoimmuna sjukdomar. Den vanligaste sådan sjukdom som drabbar barn med diabetes är glutenintolerans eller celiaki, som upp emot 10 % av diabetesbarn drabbas av. Det förekommer att patienten har celiaki först och sen drabbas av diabetes, men det vanligaste är tvärtom, d.v.s. att man först får diabetes och sen eventuellt celiaki. Celiaki behandlas med glutenfri kost och så länge man sköter den kosten så är man i princip helt frisk från sin celiakisjukdom.

Nästa organ som tenderar att drabbas är sköldkörteln (thyroidea) som sitter på halsens framsida. Omkring 2-4 % av barn med diabetes får också en störning i sköldkörtelns funktion, vanligen underfunktion, p.g.a. att immunförsvaret reagerat emot cellerna i sköldkörteln. Det brukar då behandlas med tabletter som innehåller sådant hormon. En vanligtvis enkel behandling och man är då också i praktiken frisk från sin underfunktion.

Sen förekommer det, men sällsynt, att andra organ drabbas. Således råkar en del ut för s.k. vitiligo, d.v.s. vita fläckar i huden där pigmentet försvunnit. Det kanske kan se lite störande ut, men är inte farligt och behandlas vanligen inte. Även hårkörtlar kan i sällsynta fall attackeras, varvid håret kan falla fläckvis eller rentav helt. Ibland är det övergående. Lederna kan också attackeras, d.v.s. rheumatoid artrit kan förekomma, liksom annan bindväv vid sjukdomar som sclerodermi och SLE, men det är tack och lov mycket ovanligt vid typ 1 diabetes.

Sammanfattningsvis, har man diabetes kan man ha visst fog att oroa sig om man inte lyckas få bra blodsockerbalans. Men klarar man behandlingen så ska man kunna glädja sig åt att kroppen i övrigt fungerar fint.

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 3/2009)

+

För första gången sedan vår dotter, 12 år, fick diabetes för några år sedan ska vi nu äntligen ge oss av på en riktigt långresa. Vi ska åka till Thailand. Hur anpassar man insulindoserna när man reser över tidszoner? Och vad bör vi särskilt tänka på inför utlandsresan?

Badsemester

Tack för frågorna som kommer lämpligt inför sommaren då väl många reser bort.

Det låter klokt att ni vågar resa. Diabetes ska inte behöva hindra resor men man behöver planera. Således får man se till att man har insulin som räcker och att insulinet är förvarat i handbagaget så att det inte fryser. Kan vara bra att ha intyg om att man har diabetes och behöver sprutor/insulinpennor/pump och insulin.

I Thailand lär ni behöva en kylväska så att insulinet inte blir för varmt eller utsätts för sol. Som alltid bör man ha druvsocker till hands men man bör också ha med sig Glukagon och veta hur det ska användas vid behov. Likaså förstås möjlighet att testa både blodsocker och betahydroxysmörsyra (ketoner) i blod. Sen behöver man ta reda på vilka måltider det blir på planet, och om man kan köpa eller få extra att äta om så skulle behövas. I annat fall bör man se till att ha med sig något (även om man ju inte kan ta med mer än dryck i upp till 100 ml).

När man sen flyger till Thailand så flyger man österut, mot klockan. Således betyder det att dygnet kortas av 6 timmar, d.v.s. basinsulindoserna kommer 6 timmar närmare varandra. Tar man bara en gång per dygn så lär det inte behöva leda till ändring av dosen, men tar man två gånger, så kanske man ska minska den dos som tas 6 timmar tidigare än vanligt med ex. 1/3, i varje fall om man ligger relativt lågt i blodsocker.

Måltidsdoserna anpassas till de måltider man tar. När man sen åker hem så går resan västerut d.v.s. avståndet mellan basinsulindoserna ökar med 6 timmar. Man skulle ev. kunna öka basdosen något innan man åker, men förmodligen räcker det bara med att man med ordinarie basdoser ger de måltidsdoser som resans måltider kräver.

Väl i Thailand får man räkna med att det bli mycket bad, med spring upp och ner ur vattnet, simning och promenader. Den ökade fysiska aktiviteten plus värmen och kombinationen med att kanske äta mer frukter och mindre stadig kaloririk mat, kan medföra att man kan behöva minska insulindoserna med 10-20%.

Men som vanligt går det inte att generalisera utan varje individ måste anpassa sina insulindoser med ledning av blodsockerprofiler. Tänk på att gärna äta skalad frukt och var lite försiktig med sallader. Även om hygienen är god så har man annorlunda bakterieflora i Thailand vilket ibland kan leda till diarré. Maginfluensa behandlas som vanligt med fortsatt basinsulin, kanske lite mindre men desto fler måltidsdoser, och vätska med kolhydrater/socker. Det går säkert bra att behandla maginfluensa, men skönast är om man slipper.

Det troliga är att allt går bra och att semestern blir härlig!

Ha en skön semesterresa!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 2/2009)

+

Kan man äta som alla andra när man har diabetes? Jag blir så förvirrad, för en del säger så och andra så. En del föräldrar till andra diabetesbarn låter som att de tycker att barn med diabetes minsann ska kunna äta vad som helst, och även när som helst, och så kan det också låta ibland när vi kommer på mottagningen. Men när vi försöker låta Erik äta vad som helst så svänger blodsockret jättemycket! Är det vi som är dumma i huvudet?

Godis är gott!

Först: Ja, godis är gott! Det framgår av själva namnet, och alla barn i alla länder älskar sötsaker! Det hör till kroppens mest grundläggande behov eftersom socker är drivmedlet som hela tiden ska förbrännas. Det är grymt och mot naturen att inte få äta socker. Och grymma vill vi ju inte vara, varken föräldrar eller diabetesteam. Och förresten så tål ju en som har diabetes också att äta socker, och givetvis fett, och äggviteämnen, ja allting, precis som normala barn. Bara man anpassar insulinet! Det budskapet är mycket spritt. Nyligen hörde jag resultatet från en nationell undersökning om vad människor i Sverige vet om diabetes, genomförd på uppdrag av några aktiva föräldrar i Södra Sverige (lovvärt initiativ!). Dock: man beklagade att en hel del människor hade svarat fel därför att de trodde att barn med diabetes inte kan äta vad som helst! (Talar för kunskap om diabetes hos barn!) Men rätt svar var nämligen att barn med diabetes kan äta som alla andra!! (Och några frågor i enkäten fanns inte om diabeteskomplikationer för det ville man nog inte skrämmas med!)

Man ska varken vara grym eller skrämmas i onödan, men oftast bör man vara ärlig. Tunn is, bilar, eld är farligt. Det är inte lika farligt att vara uppe väldigt sent på kvällarna, hoppa över frukost, gå omkring barfota ute när det är blött och kallt, men i längden kan man bli sjuk. Det måste föräldrar våga förklara, och stå för! Visst, barn med diabetes blir inte akut dåliga av socker, eller godis, även om hyperglykemi kan ge dem obehagliga symtom, liksom efterföljande hypoglykemi, och det kan för en del patienter gå rätt bra att passa ihop sötsaker med måltider, och anpassa insulindoser, så att blodsockerbalansen förblir god. De kan ha lärt sig räkna ut hur många gram kolhydrater de klarar av med 1 enhet insulin genom att beräkna hur många gram kolhydrater de ätit under en måltid, eller under alla dagens måltider, och sen dividerat med antalet insulinenheter givna till måltiden/måltiderna. Det ger ju en bild av hur många gram kolhydrater som klaras av med en enhet insulin, under förutsättning att effekten blev god och blodsockret inte steg mer än högst 2-3 mmol/l efter måltiden. Således, om ett barn till en måltid har ätit 50 gram kolhydrater och tagit 5 enheter insulin så borde det betyda, i princip, att det går åt 1 enhet insulin för varje 10 g kolhydrater barnet äter. Men sen inser ju var och en att effekten blir olika om kolhydraterna är rena, i godis, eller om de ligger blandade i en måltid med fett, äggviteämnen, fibrer etc!

En del barn och ungdomar klarar på ett skickligt sätt, med hjälp av flitig blodsockerbestämning, kunskap om kolhydrater och insulineffekt, och disciplin, att anpassa sina insulindoser så att de klarar rätt stor variation i kolhydratmängder och tider för måltider, men de flesta klarar det inte, varken barn eller vuxna! Därför är det falskt att säga att man kan äta som alla andra, äta normalt, om man har diabetes! Det är mycket svårt att klara bra blodsockerbalans! Det blir åtminstone lite lättare om man har regelbundna insulindoser, till regelbundna måltider, med så regelbunden mängd kolhydrater som möjligt!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 1/2009)

+

Flera gånger per vecka kommer mail och brev, många från andra länder, men också från Sverige, där man frågar efter om möjligheterna att kunna delta i GAD-vaccinationsstudier, få GAD-vaccin nu eller i framtiden.

Fas III av GAD-vaccinationsstudien (Diamyd) har börjat i Sverige och Europa. Barn och ungdomar i åldern 10-20 år, som haft diabetes i högst 3 månader, kan komma ifråga. I Sverige erbjöds alla svenska barnkliniker, och 20 valde att delta. Om du/ditt barn passar in i ålder och nyligen fått diabetes, så fråga på din klinik om man deltar i studien. (Om inte finns annars kanske möjligheten att bli remitterad till en klinik i närheten som deltar i studien?) Barnen/ungdomarna undersöks och kan inkluderas i studien om de har antikroppar mot GAD, och tillräckligt god kvarvarande insulinsekretion vilket mäts med C-peptid. För närvarande pågår ingen annan studie i Sverige, och ingen annan studie är klar att påbörjas inom närmaste framtiden. Inte heller finns någon studie på gång där man ska förebygga diabetes genom att vaccinera barn med ökad risk att utveckla diabetes.

Och slutligen: Det går INTE att bli vaccinerad med GAD-vaccin vid sidan av ordinarie studier.

Förstår att många hoppas på att få chansen att bli vaccinerad. Om det inte har några biverkningar och ju är en mycket enkel vaccinering, så vill man ju med rätta ta chansen. Men tyvärr är regler och lagar stränga. Man måste göra nödvändiga studier innan ett läkemedel tas i bruk. OM nuvarande studier bekräftar de goda resultaten hittills, så bör Diamyd bli ett läkemedel redan 2011. Och säkert kommer fler studier följa som rör både yngre barn, GAD-vaccin i förebyggande syfte, och kanske också försök att behandla patienter med kvarvarande insulinsekretion även om de haft diabetes längre tid o.s.v. Låt oss hoppas att de studier som nu pågår blir framgångsrika. Och vill ni stödja studier av hur GAD-vaccin fungerar, vilka mekanismer som förklarar effekten, så att vi kan förbättra behandlingsmetoden ytterligare, så stöd BARNDIABETESFONDEN, för det är just tack vare Barndiabetesfondens stöd som vi hittills har kunnat göra viktiga mekanistiska studier!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 4/2008)

+

Vår son har diabetes sen ett par år. Hans blodsocker svänger hit och dit. Visserligen är det inte lätt att klara av regelbundna måltider, och visst äter han olika mycket. Dessutom rör han sig väldigt olika mycket, eftersom han ibland sitter framför datorn väldigt länge, och andra dagar har fotbollsträning, är ute mycket mer. Men i alla fall, så har vi funderat ibland: Kan det vara så att insulinet inte fungerar??

Fundersamma föräldrar

Tack för din fråga! Helt begripligt att ni undrar. Rent allmänt kan man säga att insulin som hanteras enligt föreskrifter fungerar, d.v.s. har effekt. (Skulle det utsättas för solljus eller kraftig uppvärmning uppåt 40 grader, vilket inte alls är orimligt om det inte förvaras rätt en varm sommardag, så kan det däremot förändras i sin struktur och mista sin effekt.) Men sen är frågan hur god och jämn den effekten är. Att blodsockret svänger kraftigt skulle ju kunna bero på att insulinets effekt varierar kraftigt.

Kortverkande insulin varierar inte så mycket i hur snabbt effekten kommer eller hur länge effekten varar, men kan möjligen påverkas något av injektionsplats och injektionsdjup. Således är upptaget snabbare i buken än ex. i benet. Man bör därför visserligen se till att man inte alltid injicerar på samma ställe, för då bildas s.k. lipom (fettknöl) som också kan störa upptag av insulin och dess effekt, utan man ska gärna hålla sig till samma kroppsdel, så att måltidsinsulin inför viss måltid alltid ges i buken, medan ex. basinsulin (långverkande) alltid ges ex. i låret, eller i skinkan. Upptaget av insulin, och därmed effekten, påverkas av injektionsdjup då insulin givet i muskel tas upp något snabbare än om det hamnat under skinnet, men den skillnaden är inte så stor just i buken, och gäller framförallt långverkande insulin, medan effekten av direktverkande insulinanaloger (Novorapid, Humalog, Apidra) påverkas mycket lite.

Problemen är större med långverkande basinsulin. NPH-insulin (ex. Insulatard, Humulin, Insuman Basal) behöver lösas upp, d.v.s. pennan bör vändas ett tjugotal gånger innan man injicerar, för annars kan koncentrationen av insulin variera. Man tror att man givit 14 enheter, men kanske i verkligheten har givit 11 enheter ena gången och 18 enheter en annan. Utöver detta, så har NPH-insulin i sig, korrekt upplöst och givet, en ganska stor variation i effekt, d.v.s. ibland kommer effekten snabbare och varar kortare tid, och ibland långsammare. Långverkande insulinanaloger (Lantus, Levemir) har mindre variation i upptag och effekt, men viss variation kan förvisso förekomma vilket kan bidra till variation i blodsocker.

Så, sammanfattningsvis, även om insulin brukar fungera så är det mycket som påverkar effekten. Regelbundenhet vad gäller mat och motion är viktigt, men man ska absolut inte glömma bort att fundera på insulinet, inte bara dosering och fördelning, utan också injektionsteknik, dess variation i effekt etc. Så era funderingar var mycket kloka. Lycka till!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 3/2008)

+

Min son har haft diabetes i många år. Han har nästan alltid haft bra HbA1c, men vi har fått kämpa för det! Under alla år har han haft Insulatard morgon och kväll, men så tyckte läkaren att han borde byta till Lantus. Sen dess har han blivit medvetslös nattetid ett par gånger trots att han har sänkt dosen. Hur gör vi? Läkaren tycker att Lantus är ett modernt insulin och mycket bättre än Insulatard!

Orolig mamma

Tack för din fråga! Rent allmänt kan jag säga att förvisso är Lantus ett bra långverkande basinsulin, men det förhållandet att ett insulin är modernt och bra på vissa sätt innebär inte att det alltid är bäst för alla patienter. Om din son under många år haft bra HbA1c med Insulatard som basinsulin morgon och kväll, så kan man undra varför man ville byta till Lantus. Visserligen har Lantus effekt längre tid och borde ge en jämnare basinsulinprofil, och visserligen borde, anses det, Lantus leda till mindre variation i upptaget av insulin, och därmed stabilare insulinnivåer i blodet, än Insulatard. Men mot detta ska ställas er sons välfungerande insulindosering där måltidsdoserna nog var anpassade till Insulatarddoserna, en regim som uppenbarligen fungerar bra. Dels är jag tveksam till att byta vinnande lag, dels får man vara beredd på att byter man ut Insulatard mot Lantus så kan det kräva att även måltidsdoserna ändras, att basdosen kanske blir ganska annorlunda etc. Vidare ska man vara medveten om att med så lång effekt som Lantus så uppnår man s.k. steady state (jämn basinsulinnivå) kanske först efter flera dygns behandling, och hamnar man då på för hög insulinkoncentration i blodet så tar det tid att minska den koncentrationen ex. efter kraftig fysisk aktivitet. Det kan ta dygn att ändra, vilket gör att basinsulindosen med så långverkande insulin som Lantus sannolikt inte får vara för stor.

Men tyvärr är det alltid svårt att svara på hur man ska göra i ett enskilt fall, så ni behöver diskutera med ert diabetesteam och komma överens med dem hur ni ska göra. Lycka till!

Johnny Ludvigsson, professor (publicerad i Sticket nr 2/2008)

Kontakta oss
Barndiabetesfonden
Gränsliden 10
582 74 Linköping
Telefon: 013-10 56 90
kansli@barndiabetesfonden.se
Om oss
Barndiabetesfonden stödjer forskning vars syfte är att förebygga, bota eller lindra diabetes hos barn och ungdomar. Varje gåva är viktig och skänker hopp om nya framsteg och genombrott.
Org.nummer: 822001-9072  |  Plusgiro: 90 00 59-7  |  Bankgiro: 900-0597
Barndiabetesfondens beskyddare: H.K.H. Kronprinsessan Victoria